— 67 —
hon hade väntat. Han har inte hunnit längre än till multiplikation i enkla tal, men Johnny Johnson har börjat med bråk, och Johnny har inte hälften så gott huvud som Tommy, så det är henne alldeles obegripligt. Och Susys pappa önskar veta, hur det kan komma sig, att Susy inte kan skriva ett brev utan att stava vartannat ord galet, och Dicks faster ber, att jag ska låta Dick byta plats, för den stygga pojken Brown, som sitter bredvid, lär honom så många fula ord.
Nej, dem gudarna vilja fördärva, göra de till skolmamseller. Nu mår jag redan bättre, sedan jag öst ur mig en smula. Rätt mycket trevligt har jag också haft under de här båda åren. Men jag kommer till Redmond i alla fall.
Nu, Anne, ska du få höra — jag har nämligen en liten plan. Du vet, att jag avskyr inackorderingsställen. Jag har varit inackorderad i fyra år, och jag är innerligen led på det. Tre år till av den sorten står jag inte ut med. Varför skulle inte du och jag och Priscilla kunna bilda en liten kooperation, själva hyra en mindre lägenhet någonstans i Kingsport och laga vår mat själva? Det skulle först och främst ställa sig betydligt billigare. Vi måste förstås ha någon, som sköter hushållet åt oss, men en sådan person kan jag skaka fram med samma. Du har väl hört mig tala om tant Jamesina? Hon är det raraste lilla liv, som nå’nsin funnits till, fastän hennes namn låter lite konstigt. Men det rår hon inte för. Hon blev kristnad till Jamesina, därför att hennes far, som hette James, drunknade ute på sjön en månad innan hon föddes. Jag kallar henne alltid tant Jimsie. Nå, hennes enda dotter har nyligen gift sig och gått ut som missionär — i Kina, tror jag. Tant Jimsie traskar ensam omkring i ett förskräckligt stort hus, och hon leds alldeles fasligt. Om vi vill ha henne, så kommer hon gärna till Kingsport och hushållar för oss, och jag vet, att ni bägge två komma att tycka om henne gräsligt. Ju mera jag tänker på planen, desto mera betagen blir jag i den. Tänk, vad vi skulle kunna få det skönt och framför allt njuta av vår gyllene frihet!
Om nu du och Priscilla tycker, att det här inte var så oävet uttänkt, vore det då inte mest praktiskt, att ni båda, som är
