Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 79 —

bli med, förrän vi ha rådgjort med Stella, men jag tror inte hon ska ha någonting emot det. Och vi för vår del ta mycket gärna upp dig i vårt lag.

— Tröttnar du på vårt enkla liv, så får du väl gå din färde, och ingen ska komma med några besvärliga frågor, tillade Priscilla.

Phil rusade upp, kysste och kramade båda, utom sig av fröjd, och gick trallande sin väg.

— Ja, måtte det gå bra, sade Priscilla utan någon hänförelse.

— Vi ska nog laga så, att det går bra, svarade Anne i uppmuntrande ton. — Jag tror, att Phil kommer att bli en ganska trevlig medlem av vårt lilla hushåll.

— Ja, för all del, Phil är skojig och livad att vara tillsamman med på lediga stunder. Och ju flera vi äro, desto billigare kommer det ju att ställa sig. Men hur blir hon att vara tillsamman med dag ut och dag in? Det kan nog gå om både vinter och sommar, innan man kommer på det klara med, om man trivs med en människa eller inte.

— Ja, vad det beträffar, så blir den första tiden nog en prövotid för oss alla. Och vi får uppföra oss som snällt och hyggligt folk — själva inte besvära och unna var och en sin frihet. Phil är inte självisk, om också hon är litet tanklös, och jag tror, att vi alla komma att dra mycket jämnt i vårt förtjusande tjäll.


XI.
Hos tant Atossa.

Anne kom tillbaka till Avonlea med ett strålande återsken av det stora stipendiet kring sin panna. Vänner och bekanta sade henne, att hon inte förändrats så värst mycket — i en ton, som antydde, att de själva voro förvånade och litet smått besvikna över att hon inte gjort det. Inte heller Avonlea hade förändrats. Åtminstone föreföll det inte så till en början.

Men när Anne den första söndagen efter sin hemkomst satt