Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 80 —

i Grönkullas kyrkbänk och blickade ut över församlingen, upptäckte hon flera små olikheter, vilka, när de nu gjorde sig gällande alla på en gång, klargjorde för henne, att tiden ej ens i Avonlea stod fullständigt stilla. En ny ordets förkunnare talade från predikstolen. Från bänkarna hade mer än ett bekant ansikte försvunnit för alltid. Farbror Abe, den namnkunnige väderleksprofeten, som spått så många oväder med åska och blixt, hade profeterat för sista gången, och gamle Josiah Sloane, som ingen kände igen i hans kista, därför att han hade skägg och mustascher så prydligt klippta, slumrade på den lilla kyrkogården bakom kyrkan. Och Billy Andrews hade firat bröllop med Nettie Blewett. De voro ute och »provgingo» som nygifta just denna söndag. När Billy, skinande av stolthet och belåtenhet, visade in sin plymprydda och sidendraperade brud i familjens kyrkbänk, slog Anne ned ögonen för att de ej skulle tindra för mycket. Hon återkallade i minnet ovädersnatten under jullovet, då Jane friat å bror Billys vägnar. Den korgen hade sannerligen inte krossat hans hjärta. Anne undrade, om Jane också friat till Nettie åt honom eller om han haft nog mod i bröstet för att själv våga framställa den betydelsefulla frågan. Hela familjen Andrews tycktes fråssa i samma stolthet och belåtenhet som han, från den korpulenta svärmodern i sitt bekväma hörn till Jane uppe på sångläktaren. Jane hade lämnat sin befattning som lärarinna i Avonleas skola och ämnade resa västerut till hösten.

— Det är tunnsått med friare i Avonlea, se, sade fru Rachel Lynde och log försmädligt. — Nu skyller hon på, att hon känner sig klen, och att klimatet ska vara bättre västerut. Aldrig förut har jag hört, att det var något fel med hennes hälsa.

— Jane är en hygglig och rar flicka, sade den trofasta Anne. — Hon har aldrig försökt att ådraga sig uppmärksamhet som visst folk.

— Nej, hon har aldrig sprungit efter pojkar, om det är det du menar, sade fru Rachel. — Men hon är precis lika angelägen om att bli gift som någon annan. Vad har hon annars att göra