Ett moln över solen.
Johnny Both skulle ha firat bröllop i går, men han kunde inte, för han har gått och skaffat sig mässlingen. Tänk på alla dyrbara tillrustningar, och så går han och välter hela tillställningen! De ha smak, somliga av dem!
— Men han kunde väl inte hjälpa, att han fick mässlingen, stackars karl!
— Nej, tycker nå’n det. Inte vet jag, hur han gått och burit sig åt, men det vet jag, att bröllopssupén stod så gott som på bordet, och nu blir allting fördärvat. Ett sådant slöseri! Vad är det för påhitt? Han skulle väl haft mässlingen, när han var pojke.
— Lilla Cornelia, nu tycker jag att du är orimlig.
Fröken Cornelia bevärdigade honom ej med något svar och vände sig i stället till Susan Baker, en äldre, ogift kvinnsperson från The Glen, ful till uppsynen, men med ett hjärta av guld, vilken lovat åtaga sig en ensamjungfrus sysslor under de närmaste veckorna. Susan hade varit på ett sjukbesök i fiskarbyn och hade nyss kommit tillbaka.
— Nå, hur mådde stackars tant Mandy i kväll? frågade fröken Cornelia.
Susan suckade.
— Å, hon var så skral, så skral, Cornelia. Jag fruktar, att hon snart kommer att sjunga Lammets lov i himmelen.
— Å bevara oss väl, så illa kan det väl aldrig vara! utbrast fröken Cornelia i medkänslan och förfäran.
Kapten Jim och Gilbert sågo på varandra. Därpå reste de sig hastigt och gingo ut.
— Det finns tillfällen, pustade kapten Jim mellan anfallen, då det skulle vara en dödssynd att inte skratta. De äro verkligen dyrbara ibland, när de sätta till, de där snälla fruntimren!
XIX.
Ett moln över solen.
I början av juni, när sanddynerna kantades av de i full blom stående vilda rosenbuskarna och äppelblommornas snö glittrade
120
