Sida:Drömslottet 1920.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

På Grönkullas vind.

heter Glen S:t Mary, och där har doktor David Blythe praktiserat som läkare i femtio år. Han är som du vet Gilberts fars farbror. Han ämnar nu dra sig tillbaka, och Gilbert får överta hans praktik. Men doktor Blythe ämnar i alla fall bo kvar, så att vi får försöka att skaffa oss en egen bostad. Ännu vet jag inte alls, hurdan den är eller var den är belägen, men i min fantasi har jag redan möblerat en den nättaste drömstuga — ett litet luftslott med de sötaste tinnar och torn!

— O, kära du … Nå, vart ska ni fara på bröllopsresan?

— Ingenstans. Se då inte så förfärad ut! Du påminner mig sannerligen om fru Andrews. Hon kommer nog att säga i nedlåtande ton, att sådana människor, som inte har råd att företaga bröllopsresor, gör klokast i att låta bli, och så kommer hon att i samma andedrag påminna mig om, att Jane for till Europa på sin. Jag vill tillbringa min första tid som gift i min egen kära drömstuga på Fyra vindars udde.

— Och du har bestämt dig för att inte ha några tärnor?

— Här finns ju ingen enda att få. Du och Phil och Priscilla och Jane ha ju alla blivit fruar före mig, och Stella har lärarinneplats borta i Vancouver. Jag äger ingen annan besläktad själ, och till tärna vill jag inte ha någon, som inte är det.

— Men slöja och myrten ska du väl i alla fall ha? frågade Diana oroligt.

— O, det kan du väl förstå. Jag skulle inte känna mig som brud, om jag inte hade slöja och krona. Jag minns, att den kvällen, då jag kom hitåkande med Matthew till Grönkulla, så sade jag, att jag aldrig väntade att bli gift, för jag var så ful, att visst aldrig någon skulle vilja ha mig — utom kanske någon utländsk missionär. Jag tänkte nämligen som så, att missionärer fingo inte vara så värst nogräknade i fråga om utseende, ifall de ville, att flickan inte skulle riskera sitt liv ute bland grymma människoätare. Du skulle ha sett den missionären, som Priscilla gifte sig med. Han var då lika vacker och ståtlig som de friare, vi i vår barndom gjorde upp skulle komma och anhålla om att få lyckliggöra oss — han var så elegant, att du aldrig har sett hans make, Diana, och

5