Tant Cornelia inleder underhandlingar.
med »Fyra systrar». Jag hoppades, att han för framtiden skulle vistas mycket på resor. Sjömanslivet hade alltid legat honom i blodet. Jag hade inget annat hopp… Nåväl — kapten Jim förde honom hem igen, som du vet, och se’n är det inte mycket att tillägga. Nu känner du mig, Anne, mina allra sämsta sidor — förlåten har fallit… Och du vill fortfarande vara min vän?
Anne såg upp och blickade mellan björkarnas stammar, där halvmånens vita skära seglade nedåt solnedgångens hav. Hennes ansikte var mycket milt.
— Jag är din vän, och du är min, alltid, sade hon. — En sådan vän som jag aldrig förut haft. Jag har haft många kära och avhållna vänner, men hos dig, Leslie, finns någonting, som jag aldrig träffat på hos någon annan. Din rika natur har mera att bjuda mig — och jag har mera att ge dig, än jag hade under min tanklösa flicktid. Vi äro båda kvinnor — och vänner för alltid.
De tryckte varandras händer och logo mot varandra genom de tårar, som fyllde de mörkgrå ögonen och de havsblå.
XXII.
Tant Cornelia inleder underhandlingar.
Gilbert önskade, att hjälpredan Susan skulle stanna kvar i det lilla vita huset över sommaren. Anne gjorde i början invändningar.
— Vi ha så hemtrevligt och skönt bara på tu man hand, Gilbert. Det blir störande med en tredje person. Susan är duktig och rar, men hon hör ändå inte till oss. Jag tar ingen skada av att förrätta sysslorna ensam.
— Du måste lyda din doktors ordinationer, sade Gilbert. — Minns du det gamla ordspråket om att skomakarnas hustrur gå barfota och doktorernas hustrur dö unga? Jag vill inte, att det ska besannas i mitt hus. Du är så god och behåller Susan,
138
