Owen Ford kommer.
stackars man. Han kommer inte hem förrän sent, så låt pajen stå framme åt honom och ett glas mjölk också, Susan.
— Å, kära söta, nog räcker det och blir över till en väst… Vi ä’ väl inte så barskrapade heller. Men det är nog som så, att det är bättre att traktera sina egna män än främmande karlar, som kommer man vet inte i vad slags avsikter… Och vår doktor har ju också ett ovanligt fördelaktigt utseende, det får man lov att säga…
När Owen Ford anlände i den magnifikt framseglande fröken Cornelias kölvatten, måste Anne inom sig medge, att han i sanning hade ett ovanligt »fördelaktigt» utseende. Han var lång och kraftigt byggd, med tjockt brunt hår, rak och välbildad näsa och stora och glänsande mörkgråa ögon.
— Gav lilla doktorinnan akt på hans öron och på hans vackra tänder? frågade Susan något senare. — Han hade de sötaste öron jag någonsin sett på en karlskalle. Se, jag är så vådligt noga med öron. När jag var ung, så var jag så rädd jag skulle bli tvungen att gifta mig med en karl med stora öronlappar. Den oron kunde jag nu ha besparat mig, för det erbjöd sig aldrig några öron av vad fason det vara månde.
Anne hade inte givit akt på Owen Fords öron, men hon hade verkligen lagt märke till hans friska och vackra tänder, när han log och bugade till hälsning. När han icke log, bar hans ansikte ett ganska sorgset och frånvarande uttryck, ej olikt det, varmed Anne utrustat den förnämt melankoliske, outgrundlige hjälten i sina egna kvasi-litterära fantasier. Men både humor, godlynthet och skarp intelligens lyste fram i leendet. Vad utsidan — som fröken Cornelia uttryckte sig — beträffar, var Owen Ford en synnerligen presentabel ung man.
— Ni kan inte tänka er så glad jag är över att vara här, fru Blythe, sade han och såg sig omkring med ivriga och intresserade blickar. — Det kommer över mig en underlig känsla av hemkomst… Som ni kanske vet, är min mor född här, och här har hon tillbragt sin barndom. Hon brukade mycket tala med mig om sitt gamla hem. De geografiska förhållandena är jag lika förtrogen med som med dem på min egen trakt, och
146
