Sida:Drömslottet 1920.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Det drömda hemmet.

Fyra vindars udde. Det ljuset kommer du att tycka om, Anne. Det är en blänkfyr, och den blixtrar fram som en praktfull stiärna genom dimma och nattmörker. Vi kunna se den från fönstret i vårt vardagsrum och från vår förstugukvist.

— Vem rår om huset?

— Det äges av Glen S:t Marys församling, och jag hyr det av en bland kyrkvärdarna. Men tills helt nyligen tillhörde det en mycket gammal dam, fröken Elizabeth Russell. Hon dog i våras, och som hon inte hade några närmare anhöriga, testamenterade hon sin lilla fastighet åt församlingen. Hennes möbler finnas fortfarande kvar, och jag köpte de flesta av dem — mycket billigt, kommer du nog att tycka, ty de voro alla så gammalmodiga, att kyrkvärdarna aldrig trodde sig om att kunna få dem sålda. Folket i S:t Mary föredrar schaggmöbler och byfféer med spegelglas och svarvade kulor. Men fröken Russells möbler äro mycket gedigna och välvårdade, och jag är säker på, att du kommer att tycka om dem, Anne.

— Jag tror så med, sade Anne och nickade fundersamt. — Men, Gilbert, människan lever inte bara av möbler. Ännu har du inte med ett ord berört en mycket viktig sak. Finns det några träd kring huset?

— Ack, du lilla skogsnymf — fullt upp! En hel grandunge ligger bakom huset, två rader lombardiska popplar kanta uppkörsvägen, och en krets av vitstammiga björkar hägnar en rent av förtjusande trädgård. Dess grind är uppsatt mellan två höga furor. Gångjärnen äro fastsatta vid den ena stammen och märlan till haspen vid den andra. Och furornas grenar bilda en valvbåge över ens huvud.

— O, vad jag är glad! Så vackert allt det där låter! Jag skulle inte kunna bo på en plats, där det inte funnes några träd — någonting levande inom mig skulle tyna och tråna bort. Ja, efter allt detta är det väl inte värt att fråga om det finns någon bäck nånstans i närheten?… Det vore naturligtvis att vänta för mycket.

— Kära du, det finns ju en bäck, och den bokstavligen skär av ett hörn av vår trädgård.


12