Anne talar barnspråk och sunt förstånd.
mystiskt, att hon ska ha brutit benet av sig. Ingen i vår släkt har förut brukat bryta benet av sig. Men hur det nu har gått till, så är hon ju ändå min syster, och jag känner, att det är min plikt att fara och sköta om henne, om doktorinnan kan vara utav med mig i några veckor.
— Jo naturligtvis, Susan. Jag kan nog få någon till hjälp, så länge du är borta.
— Går det inte så far jag inte, doktorinnan lilla, det får nu gå hur det vill med Matildas ben. Inte för alla brutna ben i världen vill jag, att doktorinnan oroas och vårt lilla älskade gossebarn blir grönt i magen.
— Tack, Susan lilla, men res du genast till din syster! Jag kan nog få en flicka från fiskläget, som duger tills vidare.
— Anne, kan inte jag få komma och stanna hos dig, medan Susan är borta? ropade Leslie. — O, jag skulle tycka det vore så roligt — det vore ett rent barmhärtighetsverk från din sida. Jag är så gränslöst ensam däruppe i det stora ödsliga huset. Där är så litet att göra — och om kvällarna blir jag så hemsk till mods och spritter till, fast alla dörrar och fönster äro stängda. För två dar se’n hade jag en luffare vid min köksdörr…
Anne gav med glädje sitt samtycke, och dagen därpå flyttade Leslie med pick och pack in i det lilla drömhemmet. Fröken Cornelia uttalade sitt varma gillande av anordningen.
— Det här tyckes mig alldeles som en försynens skickelse, sade hon till Anne i största förtroende. — Det är synd om Matilda Clow, men när hon nu skulle bryta sitt ben, så kunde det inte ske vid någon lämpligare tidpunkt. Leslie bor här, medan Owen Ford håller till uppe hos mig, och alla gamla kattor uppe vid The Glen få inte tillfälle att jama ens, som de skulle ha gjort, om hon bott kvar ensam hemma hos sig och Owen kommit för att hälsa på henne. Här skvallras och anmärkes tillräckligt, därför att hon inte går klädd i sorgdräkt. Jag sa’ till en av dem helt nyligen: om ni medger, att hon skulle klä sig i sorgdräkt för George Moores skull, så tycker jag, att han är mera återuppstånden än begraven, och om det
222
