Sida:Drömslottet 1920.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Den första bruden på Grönkulla.

flickans eget intresse, om man en liten smula dämpade hennes översvallande livsandar.

Det var i alla fall en lycklig och strålande brud, som kom vandrande utför den gamla, av hemvävda mattor täckta trappan just som klockan slog tolv denna härliga septemberdag — den första bruden på Grönkulla, smärt och stjärnögd, omfluten av sin luftiga slöja och med famnen full av rosor. Gilbert, som väntade på henne nere i hallen, såg upp mot henne med beundran i blicken. Äntligen var hon hans, denne skygga och länge eftertrådda Anne, vunnen efter år av tålig väntan. Nu kom hon honom till mötes som hans brud, hängiven och mild. Var han henne värdig? Kunde han göra henne så lycklig som han hoppades? Om han ej motsvarade hennes förväntningar — om han som man och make ej höll måttet — hur skulle de då gå?… Men då räckte hon ut sin hans, deras ögon möttes, och alla tvivel och farhågor sjönko undan för att efterträdas av glad visshet. De voro skapade för varandra — det stod fast, vad än livet sedermera komme att bjuda dem. Varderas lycka låg i gott förvar hos den andre, och båda besjälades av mod och offervilighet.

De vigdes i solskenet ute i den åldriga trädgården, omgivna av gamla kära vänners blida och glädjestrålande ansikten. Pastor Allan förrättade ceremonien, och Priscillas varmhjärtade Jonas höll vad fru Lynde sedermera kallade »den vackraste bröllopsbön hon någonsin hört.» Fåglar sjunga inte ofta i september, men det fanns en enda liten oförtruten sångare, som drillade silverklart från en undangömd gren, medan Anne och Gilbert avgåvo de heliga löftena. Anne hörde honom och kände en liten skälvning av fröid, Gilbert hörde honom och undrade, varför inte all världens fåglar brusto ut i iublande kör, Paul hörde honom och skrev längre fram en dikt, full av vårlig charme, Charlotta den Fjärde hörde honom och var lycksalig i det trygga medvetandet, att det betydde stor framgång i livet för hennes älskade fröken Shirley. Fågeln sjöng, tills vigseln var över, och då slutade han med ett litet lustigt, pärlande crescendo av överdådig livsglädje.


23