Sida:Drömslottet 1920.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Skollärarens brud.

sa' fru Selwyn till mig — och då så skrattade hon på sitt eget rara sätt: »Jag tyckte det: var rysligt, när John och jag kommo ihop oss härom dagen, men trots allt kände jag mig så lycklig över att jag hade en sådan förtjusande man att bli oense med och sedan sluta fred och försoning med.» Sedan flyttade de till Charlottetown, och Ned Russell köpte huset och förde hit sin unga fru. Då blev det liv och rörelse, ska jag säga. Väggarna här ihuset måste vara rent av impregnerade med skratt och skoj! Ni är den tredje bruden jag sett stiga över denna tröskel, fru Blythe, och det är inte tu tal om, att ni inte är den vackraste.

Åt denna braskande komplimang, som kunde liknas vid en prunkande solros, lyckades kapten Jim på något outgrundligt sätt bibringa den blyga violens doft, och Anne insöp den med välbehag. Hon såg också utmärkt bra ut denna kväll, med rosens färg på sina kinder och kärlekens skimmer i sina ögon. Till och med den buttre gamle doktor Dave gav henne en gillande blick och muttrade till sin hustru, när de åkte hem, att han trodde inte pojken gjort något så oävet val.

— Nu ska jag ge mig hem till min fyr, förkunnade kapten Jim. — Det här har varit en sällsport trevlig afton.

— Då kommer ni nog ofta och hälsar på oss, sade Anne.

— Jag undrar, om ni skulle våga framställa en sådan inbjudan, i fall ni visste, hur hågad jag är att ta er på orden, sade kapten Jim och gav henne en prövande blick.

— Ni tror kanske inte, att jag menar det? smålog Anne. — Men det gör jag — så sant, så sant och en gång till så sant, som vi brukade säga i skolan.

— Då kommer jag. Jag kommer att hemsöka er vid vilken tid på dagen som helst. I gengäld hoppas jag, att ni båda titta till mig någon gång. I regeln har jag ingen att tala med utom Förste styrman, kisse missen min, och han förstår utmärkt bra konsten att höra på, men när det gäller repliken, så blir han bet. Ni är ung, och jag är en gammal tvärvigg, men jag skulle ändå tro, att våra själar ä”'nära nog jämnåriga.

Månen hade just stigit upp på himlen, när Anne följde

41