Sida:Drömslottet 1920.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

På Fyra vindars udde.

sina gäster välkomna med den förbindliga artighet, som tillhörde hans natur.

— Det här har varit en alltigenom härlig dag, fru Blythe, och nu kommer aftonen och kröner verket. Har ni inte lust att sitta kvar en stund härute, medan vi ännu ha en smula dagsljus kvar? Jag har just gjort färdig den här lilla leksaken åt min dottersons pojke Joe, uppe vid The Glen. Sedan jag lovat göra skutan åt honom, ångrade jag mig, för mor hans vart inte glad. Hon är rädd, att han rätt vad det lider vill gå till sjöss, och hon har för sig, att den lusten är av ondo. Men vad kunde jag göra, fru Blythe? Jag lovade pojken, och jag tycker det är oförsvarligt av en äldre att bryta ett löfte, som man givit ett barn. Kom nu och slå er ned och ha det gott!

Vinden låg från land och förmådde blott krusa vattenytan till silverglittrande, smått vågskvalp. Skymningen bredde ett täckelse av violett dunkel över sandrevlarna och uddarna, där måsarna häckade. En hel flottilj av svällande, fantastiska molntappar hade ankrat utmed horisonten. En aftonstjärna höll vakt över vågbrytaren.

— Är detta inte en utsikt, värd att se på? sade kapten Jim och såg sig omkring med en min av stolthet och kärleksfullt ägande. — Långt bort från allfarvägen, handel och vandel och snöd vinning. Entré behöver man heller inte betala — himmel och hav har man fritt. Nu kommer månen snart att gå upp, och jag tröttnar aldrig att se, hur en månuppgång tar sig ut över dessa klippor och masttoppar och denna vida yta. Den växlar och bjuder på nya överraskningar för varje gång.

De bevittnade månens uppgång och följde med dess trolska förvandling av landskapet under en tystnad, som ingenting mera begärde. Därefter gingo de upp i fyrtornet, och kapten Jim visade och förklarade det roterande blinkljusets mekanik. Slutligen hamnade de i det stora rummet i bottenvåningen, där en brasa av drivved lustigt flammade på den öppna härden.

— Den här eldstaden har jag själv murat in, berättade kapten Jim. — Staten består inte fyrskötarna en sådan lyx. Titta, sådana granna färgskiftningar den veden ger! Vill ni ha

60