Sida:Drömslottet 1920.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Leslie Moores historia.

var så lycklig och förhoppningsfull och full av liv och iver. När jag tänker på, hurudan hon var då och är nu, sä säger jag: må hin ta alla karlar!

Fröken Cornelia bet av sin sytråd med en liten ilsken knyck.

— Den sommaren uppenbarade sig Dick Moore. Hans far Abner Moore hade en handelsbod i The Glen, men Dick vurmade för sjömanslivet och brukade segla om sommaren och stå bakom disken på vintern. Han var en stor och grann karl — med en liten ful själ, som satt i någon skrymsla av den där väldiga kroppen. Alltid var det något, han gett sig katten på, att han skulle ha — men sedan han väl fått det, brydde han sig inte mera om'et. För resten var han ju ganska hygglig och beskedlig, när ingenting gick honom. emot. Men han drack rätt mycket, och det berättades en del otrevliga historier om honom och en flicka nere i fiskläget. Och han var inte värd att bli torktrasa för Leslies fötter ens. Men han blev nu pin förtjust i henne, för det första, därför att hon var så vacker; för det andra, därför att hon inte ville ha något att skaffa med honom. Han svor en dyr ed på, att henne skulle han ha — och han fick henne.

— Men hur i all världen gick det till?

— Det var en stor skändlighet från början till slut. Jag kommer aldrig att förlåta Rose West. Jo, ser du, min söta vän, Abner Moore hade inteckningar i Wests egendom, och räntan hade inte betalts på flera år, och så gick sonen Dick till fru West och sa', att om inte Leslie ville ta honom, skulle han säga åt fadern att säga upp inteckningarna. Rose ställde till ett fasligt spektakel — svimmade och grät och bad och bönföll Leslie att inte driva henne från sitt gamla hem. Man kan ju inte klandra henne för att hon sörjde över utsikten att nödgas lämna det, men skulle man ändå kunnat tro, att hon var så självisk, att hon offrade sitt eget kött och blod för att få sitta kvar i sina gamla rum? Det var hon i alla fall. Och Leslie gav efter — hon höll så mycket av modern, att hon var redo att göra vad som helst för att bespara henne sorg. Hon gifte sig med Dick Moore. Den gången visste ingen av oss varför. Det var först

80