ett eller ett par ljus ställas i fröken Rudenskölds fönster. Då vet du att jag är der.
— Bra!
— När ljuset släckes, då har jag lyckats.
— Och jag möter dig på gården.
— Du menar henne.
— Sagdt!
Vi anse oss här böra nämna, att denna lilla sammansvärjning emot
fröken Rudensköld uppgjordes dagen före de händelser, som vi i nyss
föregående kapitlen beskrifvit, således kort före Mauritz Dörings
sammanträffande med Vincent.
Läsaren torde erinra sig att Vincent, då han slutat sin toilett, mottog en hemlig och angelägen skrifvelse, buren till honom af hertigens förste kammartjenare. Denna skrifvelse underrättade Vincent om, att fröken Rudensköld bifallit ett möte med hertigen, jemte tid och ställe der det skulle ega rum. Kammartjenaren hade öfverkommit det Netherwoodska brefvet och derur hemtat sin kännedom samt skyndat att afgifva sin rapport, ehuru det icke kunde ske förrän samma dag enleveringen skulle ega rum.
Jemte hvad läsaren redan af det föregående har sig bekant om innehållet af det med fröken Rudenskölds handstil skrifna brefvet, bör äfven nämnas, att man för att gifva saken ett så mycket trovärdigare utseende anmodat hertigen att infinna sig samma afton hos sin syster, prinsessan Sofia Albertina, med tillägg, att han då ännu ytterligare genom uppgifna tecken skulle få veta, huruvida det vore möjligt för fröken Rudensköld att komma, eller om några hinder uppstått. I det förra fallet skulle hon bära en brosch af guld med ett brinnande hjerta i halskragen, i det senare skulle broschen saknas.
Netherwood visste sig ej hafva lofvat något annat, än han egde förmåga att hålla.
TOLFTE KAPITLET.
Trollkarlen och Spåmannen.
— Vill ni parera, herr kammarjunkare, på baron Armfeldts kort? Jag håller på hertigens.
— Hvarför icke? Baron Armfelt brukar alltid ha god tur.
