— Jag svär att aldrig tala derom, men också att aldrig glömma det. Är ni nöjd dermed?
— Ni måste glömma det.
— Ett sådant löfte är mig omöjligt att gifva. Minnet kan glömma, aldrig hjertat.
Utan att fortsätta samtalet, reste Louise sig upp och sväfvade öfver golfvet. Döring kunde ej skilja sina ögon ifrån henne.
Weisenburgs spådom stod ännu mörk och dyster för fröken Rudenskölds upprörda sinne. Då hon tilltalade Döring, antog hon väl ett yttre gladt sken, men inom henne satt smärtan qvar. Glädjen har vingar, sorgen har klor. Mången glädje kan jaga genom vårt bröst utan att likväl förmå jaga bort derifrån en enda sorg. Ensamheten är de lidandes enda och bästa tröstarinna. Det var också den, som fröken Rudensköld sökte, då hon obemärkt aflägsnade sig till sina rum.
Ännu fortgick det allmänna samtalet, ännu hade Weisenburg nya spådomar att bjuda på, ännu syntes prinsessan lifvad af sin omgifning, men snart förändrade det sig, och den ena efter den andra lemnade salongen.
— Följ mig, yttrade Armfelt till Döring, under det han passerade förbi honom, jag önskar tala nägra ord med er.
Döring följde.
TRETTONDE KAPITLET.
Enleveringen.
Den långt framskridna aftonens mörker hade redan utbredt sig öfver staden. Svartgråa böljade Norrströms vågor, endast här och der afspeglande skimret af de i grannskapet tända ljusen. Menniskovimlet på gatorna hade upphört, och endast då och då hördes ljudet af en öfver stenläggningen framrullande ensam vagn.
I nattdunklet reste sig Gustaf II Adolfs metallstod upp, lik en skugga ur underjorden. Med långa mellanskof hördes vid torgvakten postens entoniga anrop.
Utan någon lykta på kuskbocken, skred helt sakta en väl tillsluten täckvagn fram öfver Norrbro. Så snart den lagt bron bakom sig, tog den af till venster och följde trottoaren längs strömmen samt stannade slutligen tätt invid en mindre port, hvilken stod i förbindelse med prinsessans palats. Vagnsdörren öppnades i detsamma, och tvenne personer hoppade ur.
— Glöm för all del ej något af vår öfverenskommelse.
— Du ser fönstren deruppe. Märker du att det lyser från dem,
