samma gång en olymp och ett paradis, en olymp, der Jupiter, förvandlad till guldregn, ännu tjusade Danaë, ett paradis, der Eva ännu lockade och besegrade Adam med den förbjudna frukten.
Sådan var den vidt omfattande, allt omkring sig indragande, för att icke säga bortsopande stormhvirfvel af sedeförderf, som skymde Frankrikes himmel och utbredde sin skugga öfver dess härliga jord. Visserligen framstrålade ännu alltjemt en och annan stjerna genom molnen liksom den rörliga stormpelarens fot ännu pryddes af en eller annan skogsblomma; men allt, som kom eller föll inom hvirfveln, uppgick och försvann i dess öfverväldigande förderf. Man bildade t. o. m. en uppfostringsanstalt för sedeförderfvet, vi mena parc au cerf, hjortparken. Sådant var den nya civilisationens Babel, det sjelfförgudande och blinda magtbegärets i mer än ett afseende österländska praktverk, hvartill lidelserna utkastade planritningen, slöseriet ornerade i tusenfaldigt olika, förföriskt retande behag, fåfängan förgylde och fernissade och vällusten fulländade; men det Babel också, hvarpå folket tvingades att uppoffra hela sitt välstånd, dignande under arbete och armod.
Sant är, att, ehuruväl apostlar icke saknades för sedeförderfvets omsättning inom Europas länder, detsamma likväl hvarken lika hastigt eller obegränsadt spred sig der, som den lysande apparitionen i öfrigt.
I Tyskland tillbakavisades, åtminstone till en början, det franska galanteriet, t. ex. af fröken Pannewitz' på sin tid så celebra knytnäfsslag midt i konung Fredrik Wilhelms ansigte; men der och hvar reste och blomstersmyckade man dock mer än en triumfbåge för dess intåg.
Med en tysk skrift: »Der deutsch-französische Modegeist» kunde för öfrigt hela Europa säga: allt skulle vara fransyskt: fransyskt språk, fransysk klädedrägt, fransyska rätter, fransyskt husgeråd, fransyska dansar, fransysk musik och fransyska sjukdomar, och, tillägger författaren, jag skulle nästan tro, att en fransysk död äfven blir en följd af detta lefverne.
Härtill kan och bör man tillägga: fransysk politik, fransyskt bigotteri, fransyska seder, fransyskt galanteri, fransyskt alltigenom ända till peruk och pudervippa.
Äfven den höga och kalla norden undgick icke den magnetiska strömmen.
Gustaf III var en allt för chevaleresk och poetisk natur för att kunna hängifva sig åt så i sjelfva botten sinligt råa hänförelser; men med sina vingar fladdrade hans fantasi deromkring, och inom hofvet bygde man luftslott i öfverensstämmelse dermed, den ena dagen skimrande i solskenet, den andra bortblåsta nära nog af den första vestanvinden.
Rysslands hofmysterier deremot förblefvo dock aldrig några mysterier.
Enär konungarne af Frankrike ansågo allt för sig tillåtet i kärleken, så trodde kavaljererna och damerna vid deras hof, att äfven allt var dem tillåtet.
Rysslands i så mycket snillrika och framstående herskarinna, kej-
