Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

232

egt rum. Men det är icke nog. Jag måste äfven hafva kännedom om hans ställning till mig. Har kejsarinnan uppgifvit eller fasthåller hon ännu gifna försäkringar? Det är frågan.

Ehuruväl Armfelt tystnade, betraktade honom Hedvig fortfarande helt frågande, liksom hade hon väntat ännu mera.

Under det att de så samtalande vandrade fram och åter genom rummen, befunno de sig nu i ett af de största af dem. Salongen var särdeles smakfullt ordnad. Framför allt tilldrog sig ett längst bort och tvärs öfver rummet fäst förhänge eller draperi uppmärksamheten.

Hedvig, som litet eller intet befattat sig med anordningarna, stannade förundrad vid åsynen deraf.

— Det är en liten öfverraskning, yttrade Armfelt småleende, då han såg hennes förundran.

— Ämnar du också öfverraska mig, Mauritz?

— Icke egentligen, och dock hvarför icke?

— Säg mig likväl hvad det der skall betyda.

— Hvarför jag uppsatt det? Nå ja, efter du nödvändigt vill veta det.

Ett småleende gled härvid öfver hans ansigte.

— Så är det derför, Hedvig, fortfor han, att jag just bakom det der förhänget ämnar anordna en liten — om du så vill — coup de main — emot Stackelberg, som fallit i allt för mycken dvala med hänsyn till sina minnen. Du förstår mig ej?

— Icke ett enda ord.

— Jag tänker storma och bana mig väg till hans uppmärksamhet och upprigtighet med en truppstyrka af erinringar, leverera hans hågkomster en batalj. Nu förstår du mig säkert.

— Du är oefterrättlig.




TJUGOFÖRSTA KAPITLET.
En politisk interiör.

Snart började rummen fyllas af ankommande gäster, hvaribland flere medlemmar af den diplomatiska kåren, åtskilliga af hofvets celebriteter och en och annan af borgerskapets mer inflytelserika medlemmar. Vetenskapsmän, konstnärer och skriftställare saknades icke heller.

Det var icke fashionabelt den tiden att utesluta dessa senare från hofvet. Börden, rangen och rikedomen sågo företrädesvis i talangerna en högre ordnings egna gunstlingar. Gustaf III hade erkänt snillet såsom ett af försynen gifvet högre inflytande, och för detsamma stodo alla kretsar och alla hjertan öppna. De högre samhällsklassernas behof