— Man berättar, att baron Reuterholm för några dagar sedan gjort er nya Du Barry sin kur. Damen går.
— Malicen påstår, att han ville bli hennes husläkare, men att han öfvergaf planen, så snart han känt henne på pulsen. Ert spel går hem.
— Reuterholm måste vara ganska skicklig i huskurer.
— Tror ers excellens det?
— Jag dömer dertill af den nya tryckfrihetsförordningen. Förtjust deröfver går nu den ena gåspennan efter den andra öfver på hans sida. Det är en rigtig gåsmarsch. Förlåt mig, nu spelade jag bort ett spel.
— Det är en bondkur, ers excellens.
— Men tänk oss möjligheten, att han får skäl att ångra sig och förr eller senare nödgas att sjelf upphäfva förordningen[1].
— Ers excellens säger något. Det vore en hundkur.
— Upphäfde han då jemväl säkerhetsakten, anmärkte Aminoff, så finge vi till sist också en rigtig hästkur.
— Det vore verkligen att göra sin kur för sitt kära fosterland.
— Vet ers excellens likväl hvad jag tror? Behagar ers excellens spela på.
— Nå-å?
— Att Reuterholm är mindre läkare än plåsterprins, och vi skola säkert snart få se att han icke duger till att bota någonting, men väl att plåstra med allting.
— Det vore synd om det vackra Sverige, ifall det skulle råka ut för en styrelse, som icke visste hvad den ville. Ah, ni spelar som en försigtig general.
— Vi få väl snart se; nog kommer man att ge oss recept alltid. Kungen går hem.
— Plåsterlappar menar ni. En bet, mina herrar.
En flod af svällande toner rullade i detta ögonblick från orkestern genom rummen. Sorlet af de samtalande dog för en stund bort.
— Det är Mozarts härliga ouverture till Trollflöjten.
— Hvilket trolleri af toner! Hjerter i trumf!
Armfelt stannade härunder vid spelbordet.
— Förlåt mig, mina herrar, yttrade han, att jag afbryter edert spel. Skulle ers excellens vilja skänka mig ett ögonblick?
Grefve Stackelberg reste sig genast upp. Hvad Armfelt hade att framföra till honom, vet läsaren redan förut. Stackelberg syntes något öfverraskad.
— Jag känner Ehrenström, sade han, ganska väl. Med all sin undfallenhet och blygsamhet eger han en inneboende djerf och fast karaktär.
— Han är konungens handsekreterare, anmärkte Armfelt.
— Nåväl då, hvar finnes han?
- ↑ Så inträffade äfven.
