Så snart Vincent lemnat rummet, genomläste Döring papperet. Det var ett slags ceremoniel, som borde följas, utan att han likväl förstod, hvarken orsaken eller ändamålet.
Det hemlighetsfulla i hela tilldragelsen drog honom med ett eget och besynnerligt intresse till sig. Då han trodde sig kunna det lilla ceremonielet utantill, stoppade han papperslappen på sig. Nästan i samma stund inträdde en person till honom. Den nykomne var maskerad.
Så snart han fick se Döring, nu klädd i den hvita kåpan med kapuschongen öfver hufvudet, stannade han.
— Hvarföre är du här? frågade den maskerade.
— För bokstafven G., svarade Döring, enligt det erhållna och genomlästa ceremonielet.
— Hvad betyder denna bokstaf?
— En sak, som är större än du.
— Har du arbetat?
— Ja.
— Har du blifvit betald?
— Ja.
— Hvar?
— I det innersta rummet.
— Hvar har du arbetat?
— I det inre rummet.
— Är du mästare?
— Fråga mig, pröfva mig och förkasta mig, om du kan.
— Huru gammal är du?
— Sju år och mera.
— Huru resa mästarne?
— Från öster till vester.
— Hvarför?
— För att utbreda ljuset.
— Hvad kallar ni muraren?
— Gabaon.
— Och hans son?
— Luften.
— Hvad är lösen?
— Giblim.
— Hvar bevarar du frimurarnes hemligheter?
— I hjertat.
— Hvad söker du här?
— Ljusets ljus.
— Följ mig. — Döring följde.
Sedan de vandrat flere trappor uppföre, bultade hans följeslagare tre gånger på en dörr, hvarefter den öppnades och en större sal af ett hemlighetsfullt och dystert utseende vidgade sig för dem.
Väggarne voro beklädda med svart kläde, öfversålladt med mystiska
