296
tecken och stjernor. Längst upp i fonden stod ett altare i form af ett afhugget torn, hvarpå en himmelsglob af glas låg, inuti upplyst af trenne ljus. På himmelsgloben gnistrade liksom diamanter de utsatta stjernbilderna. Vid foten af altaret lågo tvenne liksom kullslagna pelare; på den ena lästes Jakin och på den andra Boas. Vid altarfoten lågo dessutom hammare, vinkel, murslef, vattenpass och lod. Emellan altaret och sjelfva fonden var ett litet mellanrum. Fonden var försedd med en hög och vid dörröppning, från hvars ena sida solen lyste i transparenta färger, och från hvars andra sida månen skimrade, äfven transparent och strålande uti matt glans, i sitt nedgående. Vid högra sidan om altaret stod en förgyld stol, hvari en ung, allvarlig man, men med ett blekt och själfullt ansigte, tronade. Till venster stod en taburett, hvarpå Vincent satt.
Midt på golfvet stod en likkista, öfverhöljd med ett svart, med hvita silfverliljor beströdt bårtäcke. Omkring kistan stodo nio vaxljus, tre i öster, tre i söder och tre i vester.
På samma gång som Döring inträdde i salen, inträdde äfven tvenne andra personer, klädda såsom han i hvita kåpor.
— Hvad söken I? frågade mannen i karmstolen,
— Det högsta ljuset, svarade Döring.
Samma svar afgafs äfven af de tvenne andra vid dörren.
— I ären mästare, talade mannen vidare, i verldsalltets stora bygnad, invigda i menniskolifvets stora hemligheter, mägtiga i jordljusets rymder. Andens forskningar fortgå likväl, och I viljen nu blicka in i stjernhimlens bygnad, invigas i de eviga andarnas hemligheter, herska äfven inom ljusets egna rymder. Väl eder! Hvad är Jakin och Boas, dessa tvenne pelare vid ingången till Salomos tempel, emot tornet i Babylon, som, då det en gång varder färdigt, skall uppbära stjernehimmelen? Hvad är murslefven mot guds hand, som murade skapelsen? Hvad är vattenpasset mot solen? Hvad är hammaren mot himmelens åska? Hvad är lodet mot ljusets oändliga stråle? Hvad är vinkeln mot väderstreckens mångkant?
Innan vi fortsätta denna scen, tillåta vi oss att till hvad vi redan
meddelat om denna tids ordensvurmen ytterligare tillägga ett och
annat[1] mera detaljeradt.
Det egentliga och sanna frimureriet eger några vackra, ädla och menskligt nyttiga ändamål.
Det söker sammanbinda alla menniskor till ett gemensamt och trofast brödraskap.
Det söker i verlden verkliggöra det högsta tänkta idéela förhållan-
- ↑ Hvad som i detta kapitel förekommer om frimureriet och de asiatiska bröderna utgör dels korta utdrag, dels sammanförda yttranden ur de bästa skrifter, som utkommit i detta ämne.
