— Den förstånd har, han höre och se!
Och han tystnade åter, och en mild musik tonade ljuf och sakta, och en stråle af ljus började åter tindra från det öppna fondhvalfvet.
—Och himmelen är en lilja, som breder sig ut i glänsande blad öfver jorden; och ljuset är en lilja, hvilken, allt som den utvecklar sig, förtager mörkret; och lifvet är en lilja, som blommar öfver dödens rike.
—Kommer, kommer, kommer!
Och musiken och ljuset ökades på en gång som om tonerna och strålarne täflat med hvarandra om att utveckla sig.
Det var en kör af englaröster, som gungade i melodiösa böljor.
Och midt uti fondhvalfvet glänste solen, nu strålande från hvalfvets höjd i orientalisk glödande middagsprakt.
Ett utrop af beundran och förvåning hördes i detsamma. Det kom från de två i de hvita kåporna insvepta, för Döring obekanta personerna. Men äfven Döring kunde ej undertrycka ett utrop af häpnad, då hans öga föll på den plats, der likkistan nyss stått, och han fann, icke allenast att kistan försvunnit, utan i dess ställe en cherubim af glänsande silfver, hvilkens höjda vingar bildade bladen till en stor och präktig lilja.
— Der nyss stoftet lade all verlden i dödens gestalt, der har ljuset nu utvecklat lifsens lilja, yttrade talaren; se der skapelsens stora mystér, forskningens problem, mörkrets och ljusets, stoftets och andens symbol.
Förvandlingen hade skett liksom framkallad af ett enda trollslag. Ingen hade märkt, då kistan försvann och liljan i dess ställe uppskjutit.
Ännu fortfor öfverraskningens behag, då talaren åter började.
— Skåden in uti solen, och en uppenbarelse skall visa sig. Sägen mig, hvad I sen?
— Jag ser, svarade en af Dörings grannar, några fläckar i solen.
— Betrakta dessa fläckar närmare. En fläck i solen är icke en fläck.
— Nederst ser jag en skugga: den liknar en bok.
— Vidare.
— Deröfver höjer sig — hvad ser jag? — en annan lätt skugga: det är en stege.
— Vidare.
— Men öfverst lutar sig stegen mot ett oändligt, klart strålande ljus: det liknar ett öga.
— Det är guds öga.
— Se der vår visdom, vår väg och vårt mål: roten, stängeln och blomman. Den eviga liljans betydelse.
— Tre englar, fortsatte talaren åter efter en stunds tystnad, tre sanningar skola komma med uppenbarelser till eder för att inviga er i liljans mystér.
— Den första skall uppenbara för er betydelsen af naturens chiffer. Den andra skall uppenbara betydelsen af talen tre, fem och sju. För den tredje skall förlåten mellan det närvarande, det försvunna och
