160
hvarifrån Auguster och Cæsarer fordom beherskade verlden, och de katolska stormagterna lade sin hand på Scipionernas och Grachernas monumentala verldsstad, har detta land blifvit till hvarje dess del smidt i bojor, liksom hade man fruktat för att den gamla romareandan skulle åter kunna vakna upp och i sin ordning åter trampa till döds den hydra, som förqväfde den.
Italien, detta af en oändligt mild försyn så välsignelserikt lottade land, som badar sin fot i Medelhafvet och vaskar sina händer i det Adriatiska, skyddadt för den kalla nordanvinden af Alperna, emot hvilka det lutar sitt hufvud; detta land, som en kärleksfullt slösande natur skapat till en park, der oljeträdet och orangen, kastanjen och oliven, dadeln och sockerröret växa, detta land har under århundraden, till blygd och skam för alla de magter, emellan hvilkas händer det gått, blifvit så nedtrampadt, vanvårdadt, plundradt och sköfladt, att något motstycke dertill inom det öfriga Europa knappast nog lär kunna uppvisas.
Detta land har varit inom Europa kanske det fasansvärdaste vittnesmålet emot absolutismen.
Lemlästadt och förtryckt i magtlystnadens råa tvekamp framför allt emellan Spanien, Österrike och Frankrike samt i kristendomens namn andligt qväfdt af påfvedömet, kastades det italienska folket med en sjelfviskhet, som kännetecknar det blindaste öfvermod och den fullkomligaste glömska af all mensklighet, såsom godtyckliga arfslotter eller vexlande underhållsförläningar, emellan det bourbonska och habsburgska husets sidogrenar.
Tänkom oss ett folk, för hvilket guds ord predikas på ett språk, som få eller ingen mer än presterna sjelfva förstå, ett folk, som saknar all tillstymmelse till folkskolor, ett folk, som ej kan läsa innantill sitt eget modersmål, än mindre skrifva det, ett folk, som genom aflatskrämeriet köper sig fritt från alla synder, genom bikten öfverlåter hela sitt enskilda lif åt presterskapet, genom klosterväsendet hemfaller under ett andligt cellsystem, fiendtligt emot alla naturens berättigade lagar, och slutligen genom testamentariska dispositioner alltid kan försäkra sig om inträde bland englarne i himmelriket!
Tänkom oss ett land, i första handen styckadt i trenne stora delar, i den öfre, den mellersta och den nedre, samt vidare dessa delar styckade i ett oändligt antal mindre, ganska provisoriskt styrda af än den ena och än den andra, alla, den ena med den andra, fiendtligt och egennyttigt rivaliserande med hvarann!
Tänkom oss ett land, i kyrkligt afseende hemfallet under jesutismen, helgondyrkan, messor och fanatiserande religiösa processioner, i samhälleligt, under inqvisitoriska institutioner, godtycklig beskattning och utskrifning, samt ett alltid misstänksamt spanande polis- och spionerisystem!
Alla verkligen stora samt folkliga och medborgerliga intressen skulle i ett sådant land alltid dö bort.
