På Rosenberg skall han hafva anordnat ett mystiskt arbete, som naturligtvis ledde till beräknade resultat af god effekt.
Arbetet bestod i en slags sållning.
Under det man framstälde diverse frågor, vred man ett såll på något eget sätt och fick olika svar allt efter de olika ställningar sållet intog.
Bland svar vid detta tillfälle erhöll man äfven det, att hertig Carl en dag skulle bli regerande i Sverige, samt att konungen skulle få en oförmodad och hastig död.
Mot hösten år 1783 anlände Ulfweklou till Stockholm.
Han föregaf sig till den högsta grad af fullkomlighet ega i sin magt alla möjliga hemliga vetenskaper och konster. Han blef också genast utmärkt af hertig Carl.
Äfven han tillerkändes apostlaskapet i sanctuarium.
Hans inflytande öfver hertigen var till en tid allsmägtigt.
En dag inkallades hertigen i helgedomen af Ulfweklou, då denne högtidligt smorde honom — liggande på knä vid altaret — till konung öfver Sverige och Norge.
»Sörj icke» — talade Ulfweklou derunder till hertigen »sörj icke mera för Gustaf, den nuvarande konungen, ty jag hafver förkastat honom och hans afföda, efter som han har hållit sig till det, som af verlden är, och förkastat mig; derför skall jag hämnas uppå honom. Och jag hafver satt honom sitt vissa mål före, deröfver han intet skrida skall; han har gjort sig andra gudar, de honom intet hjelpa kunna, derför skall jag icke mera tänka på honom, utan genom menniskohand skall han utaf verlden gå, såsom den sitt välde genom list, konst och bedrägerier sökt befästa»[1].
Det var äfven under Ulfweklous inflytande, som skattgräfningarna egde rum i ett hus på Österlånggatan, hvarest man trodde att nedgräfda skatter skulle finnas. Sedan huset på hans ifriga yrkande blifvit af hertigen inköpt, fortgick arbetet der flera år. För kontrollen dervid hade man i sanctuarium upprättat ett ordentligt tjenstgörings-reglemente
- ↑ Ulfweklou var liksom Björnram och Reuterholm från Finland. Mången torde anse att det ligger föga eller ingen vigt derpå. För vår del anse vi likväl att den allra största dervid måste fästas. Betänker man de revolutionära rörelser, som vid denna tid bearbetades i Finland t. ex. af det så kallade »Valhalla» förbundet, samt vidare och särskildt af G. M. Sprengtporten, äfven som af den gamle presidenten Reuterholm, far till den här förekommande Reuterholm, samt vidare af Jägerhorn med flere, så torde man utan synnerligt misstag kunna antaga, att såväl Ulfweklou och Björnram som Reuterholm hade sig ganska väl bekant, hvad som der tilldrog sig, och följaktligen derefter kunde uppträda här samt anlägga och sköta sina häfstänger. Att för öfrigt här närmare ingå i någon fullständigare redogörelse för ställningar och förhållanden inom Finland, vore att alltför långt aflägsna oss ifrån vårt ämne, hvadan vi också måste lemna det derhän. Enär förhållandet i allt fall står i en viss beröring med denna del af vårt arbete, och läsaren möjligtvis skulle vilja hafva någon närmare kännedom äfven om denna politiska mystér, så föranledas vi att hänvisa läsaren till ett litet arbete, benämdt: »Anjalaforbundet» af Maunu Malmanen, tryckt 1848.
