364
Och folket bar honom nu försigtigt till en vagn, som genast afförde honom till ett sjukhus.
I den stund Forster lemnade bröllopssalen, och oväsendet åter
tilltog, uppvaknade Marie ur sin smärtsamma förvirring och sprang upp
från sin plats med irrande blickar.
— Hvar är han? ropade hon, hvar är han?
Alla drogo sig tysta tillbaka för den arma qvinnan, hvars lidande man så väl förstod, utan att man förmådde trösta eller lindra hennes sorg.
— Tyst, hviskade hon, tyst!
Hon lyssnade och hörde rasslet af vagnen.
— Man för bort honom! Hvart för man honom?
Förvirrad stirrade hon omkring sig.
— Man har bedragit mig. Ah, jag förstår — han är borta — borta.
Hon hastade till ett fönster, och innan någon hann att hindra det, öppnade hon detsamma.
Nästan vansinnig, blickade hon ut i natten. I detsamma rullade vagnen fram om hörnet.
— Rädda honom, skrek hon, rädda honom!
Den vimlande folkmassans sorl genomträngdes af ett smärtsamt, uthållande anskri. Det kom från Alm, öfver hvars ben vagnen gick i denna stund; men hon trodde, att det kom ifrån Forster.
— Man dödar honom, ropade hon, o, min gud!
Och hon sjönk vanmägtig i sina vänners armar.
Då hon återkom till sans, befann hon sig i ett litet nätt och täckt rum, samt liggande i en rymlig säng, omgifven af snöhvita, i lätta och luftiga draperier uppfästa sparlakan.
Hon andades så godt. Det var så friskt i det vackra rummet.
Hennes ögon föllo först på brudkronan och brudkransen, som lågo bredvid henne på en hvit kudde, kantad med fina spetsar.
Från lampan i taket spred sig ett matt sken öfver föremålen. Drömde hon eller var hon vaken? Hon visste det icke sjelf. Rummet var så trefligt, så nätt, så behagligt, och hon mådde så väl der; men hon kände ej igen det, hon hade aldrig förr varit der.
Nu märkte hon vid andra sidan af sängen en af Forsters slägtingar, som på det sista året blifvit hennes intima och upprigtiga väninna.
— Hvar är jag, o, säg mig, hvar är jag?
— Hemma.
— Hemma? återtog hon, hemma?
— I din egen sängkammare.
Hon erinrade sig nu hela den scen, som nyss förut så häftigt uppskakat henne.
