så tätt intill hans bröst, som ville hon vid det gömma sina kinders växande purpur. Armfelt lindade sin arm omkring hennes lif och tryckte ömt sina läppar intill hennes.
En stund af sann och ren kärlek gick, som ett månsken går genom lunden, som ett fridfullt sinnes aftonbön går fram mellan fromma tankar.
Först när Droon anmälde, att veturinen var färdig, återkommo de ur sin ljufva villa.
Vid vagnsdörren skildes de åt. Hedvigs väg gick till Venedig, och Armfelts åter till Villa Reale.
Men då Hedvigs åkdon var nära att lemna staden, upphans hon af en löpare, hvilken öfverlemnade till henne ett bref.
Hon bröt det och läste:
»Min vän! Rädd att mitt bud ej skall träffa er, utan att ni redan lemnat oss, skrifver jag dessa rader. Ni vet att våra fiender på ett lika systematiskt som oförsynt sätt spionerat på och förföljt oss; men jag har lyckats att komma dem på spåren. Spioneri mot spioneri, det fans intet annat medel. I alla fall påkallas hela vår uppmärksamhet, för att ej förlora spelet. Masken torde ej en gång vara säker. Man måste maskera sjelfva masken, spela sin roll med den ena förklädnaden inuti den andra. Emellertid vågar jag knappast lita på mig sjelf, utan beder er dröja, men dröja, utan att någon känner att ni dröjer — ni förstår mig — qvarblifva här, men låta alla andra förblifva i den tron, att ni redan begifvit er härifrån. Gör ni mig till viljes, så följ budet; det har fått särskild instruktion, och ni kan fullkomligt lita på dess ärlighet. Mannen är pröfvad.»
Biljetten var endast undertecknad med ett par initialer.
Hedvig fann sig öfverraskad af skrifvelsens innehåll; men hon igenkände stilen och såg ett nytt bevis på öfverhofmästarinnans vänskap.
Veturinen var lätt öfvertalad att fortsätta sin väg ur staden och invänta Hedvig en följande dag vid ett öfverenskommet ställe.
Löparen förde deremot Hedvig till ett af hotellen i grannskapet, der hon blef emottagen med all den uppmärksamhet, som öfverhofmästarinnans förutseende kunde hafva beredt henne.
Med oro och ängslan erhöll hon här ännu flere upplysningar, och vi lemna henne sysselsatt med att bereda sig till den roll, som öfverhofmästarinnan lyckades öfvertala henne att åtaga sig.
Ännu står det andra ekipaget qvar utanför det hotell, der baron
Armfelt bodde, nämligen droskan med sina tvänne hästar.
Hvilken tillhör väl detta ekipage?
Låtom oss begifva oss en trappa upp i hotellet; men i stället att kröka af in till Armfelt, taga af åt motsatt sida, till Vincent.
Vi finna honom omgifven af flere personer, som syntes mottaga befallningar af honom.
