— Förundransvärdt!
— En Voigts förutspådde sin son, att han skulle blifva mördare. 1682 mördade, han äfven i Stockholm en ung Krabbenhöfve. Men hvad är likväl allt detta emot Nostradami profetiska uppenbarelse?[1]
— Det underbara går fram, som floden på djupet, med sin egen våg. Kort efter Carl XII uppstod Svedenborg; men icke blott det. Hvem förklarar den underbara spådomen vid konungens uppstigande på tronen? Gud är mägtig i det lilla[2].
— Magien styrde — fortsatte Reuterholm i forna dagar verlden. En vetenskap, som lyfter slöjan af naturen och visar oss henne sådan hon är, kan ej heller vara utan stor betydelse. Iared, i femte
- ↑ Nostradami profetior trycktes 1555; han dog 1566 i Juli månad. På hans grafsten läses: Här hvilar den vidtberömde Mich. Nostradamus, som efter allas allmänliga omdöme ansågs ensam värdig att med sin nästan gudomliga penna, och på grund af stjernornas inflytande, sammanskrifva verldens tillkommande öden.
- ↑ Enär våra vanliga historiska arbeten icke omnämna den trollsten, som sades ha' blifvit funnen på Bråvalla hed samma dag som Carl XII kröntes, införa vi här en relation om densamma. Af stenens utseende förutspådde man Carls framtid. Relationen, som är tryckt redan 1708, lyder sålunda:
»Denne Stenen är ett Qvarter lång och svart, med hvitgula Characterer och Figurer. Öfverst på Stenen är störste Figuren således, at med stora Romerska Charakterer står XII. Öfver hvilka ligger (när Stenen hålles litet på sned) et Leyon med sitt breda Skägg och Crona. Men när det är vändt något annorlunda, synes som en profil af ett Ängla-Ansichte med sit Gevandt. Och på det sidsta streket af XII ligger et ungt Spädt Leyon, som seer ända neder på Stenen. Under detta alt ligger en Höger-Hand med alle sine 5 Finger och sin Arm, Utsträckandes den emot tvänne andra Figurer, varandes den ene lik et Örns hufvud med Näbb, Öron och Hals, men Kroppen och Vingen afstympad. Den andre icke olik en Vild-Oxe, som står på Bakbenen, hållandes Framfötterne i Vädret, som ville han stångas, och Håren på Ryggen stå å ända på honom. Men midt öfver låren är en Skråma, som vore han där huggen af; Något Nedanföre står XI, och än bättre neder XII med C hos. Men aldrenederst på Stenen står i Blodachtig färg et Gammalt Ansichte med en Hals-Kraga och Spira, men Cronan platt afhuggen och ligger på sidan af Stenen, åt denna bild sträcker sig ett Bart Svärd af lika färg, och hos Svärdet et Kors. Detta är den ene sidan.
På Andra Sidan står som en Flenskallot Munk med sin Munke-Kappa. Dito et Barn eller Gosse med en Utsträckt arm. Dito en Flicka och et dubbelt Korss.
På Tredje sidan står et Grymt Ansichte, som af en Hund eller Engelsk Dogg och som en Söndrig Crona stupade af des Hufvud. När man detta Hund-Ansichte omvänder, synes, som en Skråpuk eller en af de i forna tider afmålte Falska Propheters Ansichte där stode. Noch står under Leyonet med stora Bokstäfver. Dito A. Dito en Skytt, som står på knä och Skiuter, och En litet nedan för honom, som Räcker åt Skytten något, som är likt en Bok eller Supplike.
På Fiärde sidan står tvänne gånger 710, vändandes sig begge desse årtalen ifrån varandra, det Ena åt första Figuren af XII, det andra till nedersta belätet eller Figuren, som förr är omrört; Än syntes dito et Ansichte med Tvänne Horn i Pannan och in i Stenen, som Ryssarnes helgon Sanct Niclas der stodo ingrafven, men emellan detta omskrefne Ansichte och Sanct Niclas står som en grön Fogel eller Kråka, som Lutade sin Näbb åt Sanct Nicla's Öra. De andra många underliga Carachterer förstår man icke at omskrifva.
När Man denna Sten jämförer med Pauli Grebner Wilh. Læly. Theopr. Paracelsi etc. gamla Prophetior, Så synes the alla med denna Sten, och Stenen med dem instämma.»
