der det hans hätskhet fortfarande är lika stor som förr emot den bestående ordningen här — såsom en politisk personlighet.
Adlerstjerna hade nu kommit in på ett ämne, hvartill Reuterholm med begärlighet lyssnade.
— Ni har äfven förnummit det.
— Från alla håll skrifves derom till mig. Från Hamburg, Brüssel, Aachen, Wien, Berlin o. s. v.
Reuterholm drog efter andan.
— Endast jag får höra Armfelts namn, sade han, råkar jag i ett visst raseri. På samma gång som han är min störste fiende, är han ock den farligaste ränkmakare. Jag har också svurit hans undergång, och den skall äfven träffa honom. Från den stund han lemnade landet, har jag spårat honom, och spåren blifva allt tydligare och tydligare. Hade det lyckats mig, hvad jag hoppades, att så ordna en hemlig polis, som jag tänkt mig den, skulle han och hans anhängare inom landet redan befunnit sig i mina händer, men af brist på medel har jag nödgats att alltför mycket begränsa mig. En hemlig polis, min grefve, med flere chefer, utan kännedom om hvarandra, men kontrollerande hvarandra, spridda kring hela riket, ah! den skulle ha gifvit mig trygghet. Betänk, inga instruktioner, annat än muntliga! Hvarje skrifvet ord är ett spår, som en hemlig polis ej får lemna efter sig. Jakobinerna voro förträffliga spårhundar på aristokraterna, och aristokraterna voro det likaledes på jakobinerna. Jag känner dem! Låge en sådan polis i min hand, skulle jag styra riket såsom med en kapson.
— Mycket hafva vi icke dess mindre kommit på spåret, fortfor Reuterholm. Ryske ambassadören bedrifver starka operationer och utdelar mycket pengar. Konspiratörernas antal växer oupphörligt. Ett stort flertal af dem skulle jag kunna uppräkna: Zibeth, Oldenburg, Martinov, Lange, Nieroth, hela Westmanska familjen o. s. v. Klubbarna växa också alldeles som svampar. Vi hafva sådana på Holländska Dyn, Claes på hörnet, träsket, piperska muren med flera.
Reuterholm lade armarne i kors öfver bröstet och gjorde ånyo ett hvarf kring rummet.
— För några dagar sedan, återtog han derefter, emottog jag den här rapporten, daterad, som ni ser, den 8 sistlidne Juni. Läs sjelf, om ni behagar.
Adlerstjerna läste:
»Rapport rörande osannfärdiga rykten».
— »Osannfärdiga»? anmärkte Reuterholm; visserligen, så står det der, men tro mig, de osannfärdiga äro endast till för att maskera de sannfärdiga. Läs vidare!
»I går var hela staden i bestörtning öfver ett rykte, att en rysk eskader af elfva segel kryssat utanför Sandhamn.»
»Vidare berättar ryktet, att en stark rysk armé skall visa sig på finska gränsen.»
— Hvad säger ni? Men vidare.
