80
»Många vilja veta, att hertigen-regenten sammandrager trupper i afsigt att göra en revolution, samt i sådan afsigt nattetid redan afskickat estafetter, extraposter och kurirer för att bereda vederbörande på de mått och steg, som böra vidtagas. Andra påstå, att trupperna endast samlas för ett vanligt lustläger».
— Med utspridandet af slika rykten betäcka Armfelt och hans vänner sina förehafvanden. Hvad står der mera?
»Man säger att den nuvarande regeringen skall hafva för afsigt att plundra banken».
— Ni hör?
»Man talar vidare, läste Adlerstjerna, om att Ryssland och Preussen skola öfverlägga om att dela Sverige; att Ryssland ämnar taga Finland och Preussen Pommern».
— Är ej ställningen ganska fruktansvärd?
— Ni har rätt, herr baron! Får jag öppet uttala min tanke?
— Tala, grefve! Ju upprigtigare desto bättre.
— Frågan i sin helhet sönderfaller efter min uppfattning i tvenne särskilda delar. Den ena af dem är af inrikes natur och den andra af utrikes. Så länge herr baron står i spetsen för inlandets angelägenheter och med säker blick vakar öfver dem, så sköter ni dem nog med stadig och säker hand; beträffande deremot ledningen af landets utrikes förhållanden, framför allt med hänsyn till Armfelts kabaler och intriger, så torde likväl hvarken det officiella öfvervakandet eller de »bevakande brödernas» arbete och uppmärksamhet vara tillräckliga. För att gifva enhet och styrka deråt, borde en särskild, om baron så vill, väl mindre officiel, men ändock tillbörligt dokumenterad, de skiljaktiga organerna i sig förenande person utses. Jag vet ej, om jag uttrycker mig tillräckligt tydligt.
— Jo, herr grefve! Jag förstår er. Ni menar en hemlig chef för min utländska hemliga polis.
— Må så vara. Jag ville säga en agent, i hvars agentur den magt och myndighet låg, att öfvervaka underordnade agenters åtgörande, och som, i fall af behof, egde rätt att både kontrollera och supplera dem. Skall ni lyckas, herr baron, i edra afsigter att fånga Armfelt i sina egna nät, bör ni härifrån utsända en person, till hvilken ni kan ha fullt förtroende, utrustad med erforderlig myndighe
— Ganska rigtigt, grefve, men hvar finnes en sådan person? Jag har länge spanat derefter, men förgäfves.
— Jag skulle vilja åtaga mig ett sådant uppdrag, likväl, jag tillägger det, under vilkor att å utländsk ort få ansluta mig till prinsessan Sofia Albertinas hof.
Vid denna så öppet och bestämdt afgifna förklaring ljusnade ögonblickligt Reuterholms ansigte, men mörknade åter lika hastigt.
— Ni kan ha ganska rätt, yttrade han, ehuruväl …
Ännu misstänksam, tvekade han, huru långt han skulle kunna gå
