och ned i rummet; jag har aflägsnat partiet, ve det, om jag äfven måste förtrampa det!
På utsatt dag och timme instälde sig Adlerstjerna hos Reuterholm.
I ett af de innersta rummen egde ett långt och hemligt samtal rum
emellan dem. Då de åter utkommo, vexlade de slutligen några få ord.
— Se här, herr grefve, här är er fullmagt. Kom i håg, att den är oss emellan. Här har ni hertigens skrifvelse till prinsessan. Den skall göra er välkommen. Glöm ej, att jag har mycken tillit till Piranesi i Rom. Vincent har äfven visat sig pålitlig; men jag — han är en besynnerlig man — jag känner honom ännu icke rigtigt. Sök att utforska honom, att få kännedom om hvilken han egentligen är. Han är en man, som gömmer sitt rätta ansigte under mer än en mask. Ni ser att mitt förtroende är obegränsadt.
— Tacksamt erkänner jag det, försäkrade Adlerstjerna; men från denna stund skall ert valspråk, herr baron, äfven vara mitt: »svårigheter finnas ej».
Ännu en lång stund stod Reuterholm orörligt qvar och blickade efter Adlerstjerna.
— Saknar jag ej all menniskokännedom, yttrade han, så sände jag nu den bästa och, jag hoppas, äfven den sista galgsedeln till utlandet efter min vän Armfelt. Reder han sig med Vincent, Piranesi och Adlerstjerna, då måste någon, hvars magt jag ej förmår besvärja, helt visst stå på hans sida.
Under det han yttrade detta, hade han, för att liksom gifva sina ord den största möjliga betydelse, lagt sin hand på ett på bordet liggande bref.
— Låtom oss äfven kasta en blick deri och taga kännedom om hvad som står skrifvet på den uppslagna sidan.
»Edra armar, herr baron, läsa vi der, sträcka sig i närvarande
stund öfver hela Europa. Ni har en tjensteande, som genom mig
underrättar er om allt. Tätt i fotspåren följer han baron Armfelt hvart
han begifver sig. Ingen skugga kan vara oskiljbarare ifrån honom än
denna eder tjensteande. Utan att sjelf vara sedd eller hörd, ser och
hör han allt hvad Armfelt gör. Han har rastlöst och troget efter honom
korsat genom större delen af hela Europa och städse bott i samma
hotell som han. Han har varit med honom i Wien och i Aachen,
i Berlin och Bryssel. Under flere månader har han oupphörligt rest
emellan Rom och Neapel. Han var med honom vid Baden i Lucca
och sedermera i Toscana. Han var med honom i Livorno och Florens,
i Venedig och Genua, i Majland och Bologna. Han är för er, herr
haron, öfverallt, men för Armfelt ingenstädes. Denne er tjensteande,
försedd med, tack vare er frikostighet, tvenne snabba vingar af guld,
