10
Aria.
Lagren, den jag dig förärar
Drottning, värdig är ditt mod:
Hundra nederlagde härar
Hafva skänkt den med sitt blod.
Afund hemsk i stoftet dignat,
Agget lägst i afgrund flytt;
Friden glad den hand välsignat,
Som gaf jorden lugn på nytt.
Vän och Ovän nöjdt tillhopa
Sjunga till en Drottnings låf,
Stor och frugtad kring Europa,
Öm och dyrkad vid sitt Hof.
(Drottningen ger Bouqueten åt Fröken Sparre, och behåller sjelf Lagren)
CHRISTINA till Delagardie.
Hvad detta ädla skämt mig smickrar och förnöjer,
Och hvad dess upphofsman och snille röjer!
Men gå, förgätom ej, att under skuggan gömd
Plär glädjen trifvas bäst, der vördnaden är gömd.
Drottningen och Fröken Sparre, båda lika klädda, masquerar sig, taga hvarandra under armen, och göra en kort tour under det balletten fortsättes. Christina ger Lagerkransen åt Fröken Sparre, som lemnar Bouquetten åt Drottningen. Detta byte gör, att man misskänner dem. De komma tillbaka masquerade. Fröken Sparre sätter Lagren på Carl Gustaf och bjuder honom att dansa. Han tager henne för Drottningen. Delagardie står på framscenen demasquerad. Balletten slutas med en slags långdans, som Fröken Sparre med flit leder utom Theatern, för att lemna Drottningen tillfälle att tala med Delagardie.)
