110
lysande lefnadssätt, hon så mycket älskade och hittills fört; — slutligen omöjligheten af att reda sig ur alla dessa svårigheter. Några hafva påstått, att Kristina nedlade kronan och reste till Italien derföre, att hon antagit katolska läran, och således ej kunde stanna i Sverge. Oss synes motsatsen sannolikare, nämligen att hon antagit katolska läran förnämligast för att få obehindradt uppehålla sig uti söderns rikare länder.
Att beslutet om tronafsägelsen varit hos Kristina både gammalt och fast rotadt, derom vittnar hennes ifriga bemödande för pfaltsgrefven Karl Gustaf; nämligen att få honom utnämnd, först 1648 till generalissimus för svenska härarna, derpå 1649 till efterträdare, slutligen 1650 till arffurste. Genom att sålunda framdraga sin farligaste medtäflare så väl till riket som till folkets bevågenhet, hade Kristina begått en ändamålslös, en ganska vådlig oförsigtighet; så framt ej afsigten redan då varit att åt honom med det första öfverlemna regeringen. Orsakerna till valet af pfaltsgrefvens person voro flere; barndomsvänskap för honom sjelf; öfvertygelse om hans duglighet att till Sverges lycka föra statsrodret; öfvertygelse om att kunna påräkna en bestämdare och mer pålitlig erkänsla af honom, och i allmänhet af en enda person och af dess slägt, än af riket, i fall hon helt enkelt afsagt sig kronan och låtit sina undersåtare välja tronföljare. Härtill kom den grundade fruktan att ej utan fara kunna förbigå en man med Karl Gustafs arfsanspråk, egenskaper och folkskärlek. Slutligen med enväldiga tänkesätt i hufvudet och med konungablod i ådrorna, hyste Kristina mycken obenägenhet mot de republikanska åsigter, hvilka också inom Sverge framskymtade. Genom Karl Gustafs personlighet, hans slägtförbindelse med konungahuset, hans ynnest hos folket och genom att i förväg skaffa honom arfsrätt till kronan, ville Kristina förekomma alla försök att vid hennes afgång inskränka eller måhända afskaffa konungamagten. Huruvida bemödandet att godtgöra honom för gifna men återtagna äktenskapslöften härtill bidragit, lemna vi osagdt. Hvilken ock orsaken var,
