8
Dessa och dylika tvister födde och underhöllo mycken och ömsesidig ovilja. Men frågorna om penningar voro dock mindre vigtiga, än de om den unga drottningens uppfostran. I sistnämnde afseende yppades åtskilliga farhågor. Man fruktade för Kristinas helsa och anmärkte, att andedrägten började lukta illa[1]. Enkedrottningens dystra och instängda lefnadssätt var i intet hänseende nyttigt; ej heller hennes envishet att aldrig elda sina rum[2]. Unga drottningen vantrifdes dessutom och råkade i allehanda tvister med modren. Anledningarna voro stundom ringa nog. Kristina t. ex. kunde aldrig lida vin, öl eller några slags starka drycker; utan förtärde endast vatten. Maria Eleonora deremot påstod, att vatten var skadligt, och att dottren skulle dricka öl eller vin. Båda voro envisa. Modren borttog allt vatten för att tvinga dottren. Denna deremot tvingade sig till att törsta ofta flere dagar å rad. Detta fortgick länge. Slutligen hade dottren uppletat en flaska rosenvatten, hvilket modren begagnade att dermed tvätta sig. Kristina smög gång efter annan till flaskan för att derur släcka sin törst. Modren märkte den hastiga åtgången och misstänkte samt bannade sin betjening. Ändtligen öfverraskade man Kristina med flaskan för munnen, och modren gaf henne på stället en örfil till straff. Drottning Kristina har påstått, att detta öfverdrifna törstande efterlemnat fallenhet för flere bland de sjukdomar, hvilka sedermera plågade henne.
Än mera magtpåliggande var Kristinas själsbildning och hennes uppfostran för sitt blifvande vigtiga kall; en angelägenhet, som ansågs icke blifva af Maria Eleonora vårdad så, som sig borde. Det var allmänt bekant, att denna sednare hatade eller åtminstone missaktade svenskarna, och att hon öppet uttalade sådana sina känslor. En hvar insåg vådan af att låta Sverges blifvande drottning uppfostras af en mor, som lärde henne förakt för sitt land och för sina undersåtare. Faran ökades, då Maria
