128
och styresman vid namn Raumannus, Denne var dock i allmänhet svag och eftergifvande, serdeles vid ifrågavarande tillfälle, då han visade allt för mycken partiskhet för Messenius. Det härutaf förorsakade missnöjet mot Raumannus sträckte sig snart till högre ort. Han blef afsatt och akademien befallles sjelf välja årlig rektor. Det berättas, att Messenius då for till Stockholm för att åt sig utverka detta ämbete, men förgäfves. Efter något tvistande valdes Rudbeckius. Messenius blef deröfver mycket uppbragt och påstod, att rektor borde väljas af studenterna sjelfva; eljest vore dess ämbete icke lagligt. Utnämningen blef det oaktadt beståndande. Kort derefter och vid anträdet till sysslan höll Rudbeckius ett tal, hvari han för studenterna förklarade innehållet af deras ed, samt förmanade dem till ett stilla och sedligt lefverne. Deras trätor, slagsmål, öfvermod och omåttlighet, sade han, passade mer för vilda djur än förståndiga menniskor. Messenius, hvilken, åtföljd af en hop lärjungar, infunnit sig som åhörare, afbröt talet flere gånger med hvisslingar och annat buller samt ropade vid ofvannämnde uttryck: du skymfar mina lärjungar och rikets ungdom. Du ljuger, du är en åsna, en narr, en galning, en Jute, en bottenjute! Rudbeckii far var nämligen född uti Holstein, och detta uppträde tilldrog sig 1612, då det under kriget rådde en häftig förbittring mot danskarna. Ett så oanständigt beteende kunde ej lemnas utan åtal. Messenius kallades inför konsistorium och kom. Man ärnade gifva honom en allvarsam skrapa, men det blef tvärtom han, som företog sig att utdela skraporna. Han började berömma sina arbeten och sade, att de öfriga professorerna gjort ingenting. Han framkastade mot Rudbeckius flere beskyllningar, bland hvilka några voro eller tyckas hafva varit alldeles osanna, t. ex. att Rudbeckius som student i Wittenberg slagit ihjel en menniska; att han till följe af förra tvisten med Messenius 1609 måst göra afbön o. s. v. Då erkebiskopen yrkade straff öfver de brottsliga lärjungarna, svarade Messenius: det mägtar du icke åstadkomma, om du också vägde
