162
olycklige ynglingen nedgräfvas. Hon visade ånger öfver afrättningen, och sade nu, att de, som rådt henne dertill, förtjenat samma straff. Hon hade likväl sjelf fordrat strängare dom än den, som hofrätten fällde.
Messenius hade testamenterat Kristina sin skrift- och boksamling, hvilken af arfvingarna värderades till 7000 riksdaler. Vid hans död blef den också till slottet uppburen och med de öfriga samlingarna förenad.
Messenius hade på samma gång åt drottningen anbefallt sin enka och sina döttrar. Enkan fick blott det återstående af mannens lön. Hans förläningsgårdar skänktes åt andra, innan den efterlemnade skulden blifvit gäldad; så att enkan måste af sina enskilda medel densamma betala. — Åt hvardera af döttrarna lofvade Kristina årligt understöd af 200 daler. Det utbetalades aldrig. Barnen, oense med sin stjufmor, blefvo snart af henne drifna ur huset, och måste i ringa tjenster förvärfva sitt bröd. Ofta nog och länge inlemnade de ansökningar om, att återfå något af faderns gods, eller betalning för hans samlingar, eller åtminstone det af Kristina lofvade understödet; men förgäfves. Ändteligen år 1684 gaf Karl den elfte åt den enda då qvarlefvande dottern ett årsunderhåll af 100 daler silfvermynt.
För den trohet, Karl Gustaf vid detta tillfälle visat, sände Kristina honom en dosa, besatt med diamanter och värderad till 20,000 plåtar. Prinsen skänkte henne tillbaka ett i Tyskland inköpt medaljkabinett, värderadt till 10,000 riksdaler.
