Sida:Drottning Kristina 1.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
163


TJUGEFJERDE KAPITLET.
OM BOURDELOT.

Messeniernas rättegång och allt, hvad derunder kom i dagen, hade bort upplysa Kristina om allmänna tänkesättet och återföra henne till ett mera sansadt uppförande, till mera afseende på undersåtarnes bästa. Beklagligtvis finner man inga spår till en sådan förändring. Nöjen och slöserier fortforo; och det var under eller omkring året 1652, som till Sverge inkommo de ryktbara främlingarna Ulfeld, Radziejewski, Bourdelot och Pimentelli, hvilka alla fyra blefvo af mycket och skadeligt inflytande; i synnerhet de två sistnämnde.

Bourdelots rätta namn var Peter Michon. Han föddes år 1610, i staden Sens i Bourgogne; fadern var barberare, modern, Anna Bourdelot, slägt med flere utmärkta personer så väl i Paris som i Geneve. Sonen arbetade först som apotekarelärling hemma i sin fädernestad, skickades sedermera till slägtingarna i Paris, der han genomgick filosofiska och större delen af medicinska lärobanan. Han visade lyckliga snillegåfvor, och fick derföre antaga sina morbröders namn, hvilket var mera kändt och aktadt än hans eget; en af dem utnämnde honom äfven till sin framtida arfvinge. Tillika blef han läkare hos prins Henrik och sedermera hos dess son, prins Ludvig Condé, under hvilka tjenstgörningar han fulländade den medicinska banan. Han hade äfven någon tid varit i Rom, vunnit påfvens välvilja samt skriftliga tillåtelse att, ehuru ej prest, likväl kunna utnämnas till andeliga lägenheter; hvaremot Bourdelot borde som läkare utan betalning betjena de fattiga, som hos honom sökte hjelp.

Bourdelot var en ganska kunnig och liflig man, full af skämt och infall; men ofta på bekostnad af andra,