hofvets förvåning icke hållit något helsningstal, utan endast gjort en djup bugning och derefter helt tvärt aflägsnat sig. Några dagar derefter begärde och erhöll han nytt företräde, hvarvid han ursäktade sin förra stumhet med den förvåning, den häpnad, han erfor vid åsynen af den verldsberömda drottningen och af hennes bländande behag och vördnadsbjudande majestät. Detta allt säges hafva varit förställning för att smickra drottningens egenkärlek och vinna hennes välvilja redan från första ögonblicket. Det synes dock, som hela denna sägen saknade grund.
Det är emellertid säkert, att Pimentelli oförtöfvadt kom hos drottningen i ganska stor ynnest. Som slug hofman hade han i förväg utforskat hennes egenheter och visste nu förträffligt begagna denna sin kunskap. Snart, ja inom några veckor, beslöts, att han skulle för längre tid stanna i Sverge. En del af sällskapet återskickades till Spanien, och han sjelf fick från slottet möbler för sina rum. Allt mer och mer steg han i drottningens förtroende. Sällan kunde hon undvara hans sällskap, och till och med vid likfärderna såg man honom någon gång sitta på fotsteget till hennes vagn eller med hatt i hand gå vid dess sida. Slutligen vistades han hvarje dag, ja nästan hvarje stund på slottet; och det berättades, att drottningen gaf honom förtroende af rikets vigtigaste angelägenheter och dervid ofta inhemtade och följde hans råd.
Hvad, som mycket bidrog till Pimentellis hastiga framgång, var hans endrägt med Bourdelot. Dessa två arbetade tillsammans för att locka Kristina från fransyska och till spanska partiet; och den tidigare komne, redan i gunsten rotfästade Bourdelot gjorde allt för att draga fram Pimentelli, tills denne lärjunge slutligen öfverträffade sin mästare.
Med drottningens ynnest följde, som vanligt, de andras afund och hat. Grefve Magnus var mot den nya gunstlingen lika uppbragt som mot den föregående; men vågade nu mera icke öppet visa detta sitt tänkesätt. Folket hatade Pimentelli i den fyrdubbla egenskapen af
