Sida:Drottning Kristina 1.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

196

För de många i Sverge åtnjutna välgerningar visade Ulfeld vid samma tillfälle den tacksamhet, att han bad Whitelocke besinna, huru England skulle genom intagandet af Seland kunna hålla Sverge och dess östersjöhandel, i tygel.

Corfitz Ulfelds sednare öden skola i nästa berättelse framställas.



TJUGEÅTTONDE KAPITLET.
OM RADZIEJOWSKY[1].

En Ulfelds like till egenskaper, lynne och öden var polacken Hieronymus Radziejowsky. Öfverdrifven lättretlighet och egenkärlek hade redan i Polen gjort honom hatad af många. Genom drottningens understöd hade han dock blifvit upphöjd till vice kronkansler, en af de mest ansedda sysslorna der i landet. Tillika gifte han sig med Anna Slusczanska, en högättad, rik, skön och blott tjugutreårig enka efter Uladislai gunstling, Kazanow. Hon befanns dock vara af ett sinnelag, mycket lika hans eget, hvarföre också dem emellan uppstodo häftiga tvister. Dessa ökades än mer genom Radziejowskys svartsjuka. Hans maka, talsam och liflig, hade flere gånger samspråkat med Johan Kasimir. Några säga, att förtroligheten gick längre; att konungen sökte med indrägtiga sysslor muta den förolämpade mannen, men fåfängt; likaledes, att den ärelystna qvinnan syftade på framtida drottningkrona o. s. v. Slutligen föranleddes ganska obehagliga uppträden; så att Radziejowsky till och med för drottningen sjelf upptäckte sina betänkligheter. I

  1. Många skriva Radziejewski.