allmänhet yttrada han bitterhet mot konungen och missnöje med hela dennes förvaltning.
Radziejowskys gemål fattade ändteligen det afgörande beslutet att helt och hållet bryta med sin man. Det hus, hon bebodde, var hennes eget. En gång under Radziejowskys frånvaro samlade hon sina enskilda underhafvande och förjagade alla mannens. Sedermera, af fruktan för vedergällning, flydde hon till ett kloster, detta allt i sjelfva Warschau. Mannen, hemkommen, föraktade lagens hjelp; men samlade deremot fyra eller femhundrade sina underhafvande, med hvilka han begynte löpa storm emot klostret. Detta blef dock af Anna Slusczanska, af hennes bror och af deras folk försvaradt med så mycken tapperhet, att Radziejowsky måste afstå från sitt företag, sedan han dervid förlorat flere man[1].
Ett sådant uppträde, tillställdt i sjelfva hufvudstaden samt inför konungen och den församlade riksdagen, väckte mycken ovilja samt en allvarsam rättegång mot båda parterna. Dessutom finnes en berättelse, att man upptäckt förrädiska bref, vexlade mellan Radziejowsky och de upproriska kosackernas anförare, Chmielnicki. Radziejowsky, kallad till rättegång, höll sig undan; men dömdes från gods, ära och lif. Hans maka och svåger blefvo för de begångna våldsamheterna fällda till ett års fängelse och fyratusen mark silfver i böter. De två sednare underkastade sig domen; men Radziejowsky rymde först till Siebenbürgen, sedermera till Wien; och när han derstädes icke fann sig säker, till norra Tyskland, hvarest Königsmarck lärer hafva rådt honom söka Kristinas skydd. Han gjorde det och kom till Stockholm i slutet af April 1652.
Mellan hofven i Warschau och Stockholm rådde vid denna tid mycken spänning; emedan Johan Kasimir till följe af sina arfsanspråk antagit titteln: konung af Sverge. Man blef fördenskull i Stockholm glad öfver Radziejowskys
- ↑ Krasinski berättar uppträdet något olika.
