redan i November redogörelse för sin förvaltning. Den 7 December sammanträdde styrelse och ständer, då riksförmyndarne öfverlemnade regeringen till Kristina, hvilken, ehuru qvinna, utropades och hyllades som Svea rikes konung. Derpå bekräftades ständernas fri- och rättigheter, hvarvid uti konungaförsäkran tillades de orden: att hon lofvade för rikets råd visa tillbörlig aktning; icke styra utan deras hörande, och icke illa upptaga, om deras råd och förslag skulle någon gång vara misshagliga. Vidare godkände hon sina förmyndares hela förvaltning och förklarade dem fria från allt ytterligare ansvar, hvarjemnte hon på det högsta berömde och tackade nämnde herrar för deras hafda möda och för de lyckliga följderna deraf.
För öfrigt voro ständerna i början något oroliga. Riksförmyndarnes ovänner begynte röra sig, och ofrälseståndens klagan öfver kronogodsens försäljning blef mer och mer högljudd. Men den just nu ankommande underrättelsen om Karl Gustaf Wrangels stora seger vid Femern och Torstensons vid Jüterbock tystade mången mun. Också ville man med så mycken välvilja som möjligt mottaga den nya regentinnan. Af dessa orsaker, samt i hopp om snar fred och bättre tider, afstannade klagomålen, och ständerna beviljade för de kommande åren en icke obetydlig gerd.
FEMTE KAPITLET.
OM DROTTNING KRISTINA VID BÖRJAN AF HENNES
REGERING.
Kristina, vid denna tidpunkt, beskrifves på följande sätt.
