Sida:Drottning Kristina 1.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
219

tillfälle honom fråntagna och till underhållsländer åt Kristina anvisade. De la Gardie sjelf uppgifver sig hafva genom denna åtgerd förlorat 15- till 20,000[1] riksdalers årlig inkomst.

Drottningens häftiga och ihärdiga bitterhet väckte sluteligen hos grefven samma tänkesätt tillbaka. Han och hans gemål yttrade öppet sin glädje öfver Kristinas snart förestående afsked, och sitt hopp om förändring under den nya styrelsen. Grefven sammanskref ett försvar, i form af vederläggning mot Kristinas anförda bannebref. Denna hans uppsats har ej kunnat återfinnas; men lärer hafva varit skarp nog, emedan Kristina blef öfver densamma ganska uppbragt.

Onådens tid tillbragte De la Gardie på Ekolsund, Höjentorp eller Leckö, under jagande, läsande och umgänge med kringboende adel; hvilket dock allt föreföll den hofvana gunstlingen som ett dåligt tidsfördrif. Dessemellan sökte han genom läkemedel, filosofi och åderlåtande besegra sinnesrörelserna; äfven genom läsning af den heliga skrift dervid likväl enligt sitt lynne vacklande fram och åter. Ena gången sökte han tröst i bön och undergifvenhet. En annan gång och omedelbart derefter utbröt hämndlystnaden. Jag önskar, skref han, att Gud måtte ur himmelen borttaga mina fienders del. Samma sinnesstämning röjes i de språk, hvilka han framför andra utvalde och upprepade, t. ex. Herren är med mig, jag vill se min lust på mina fiender. - Det är godt att förtrösta på herran och icke på furstar. - Ve dig, du förstörare! menar du icke, att du skall förstörd vara? och du föraktare, att man icke skall förakta dig? När du fullbordat förstöringen, skall du sjelf förstörd vara; och när du fullkomnat föraktelsen, skall du sjelf föraktas. Dessa språk skulle utgöra hans tröst. Han tycktes icke besinna, att de tillika innehöllo hans egen förbrytelse och dess nu inträffade straff.

Efter dessa uppträden lefde Kristina och hennes

  1. Riksark. M. De la Gardies bref i Sept. 1678.