218
för att helsa, drog hon handen tillbaka och frågade: hvar har ni varit? Wrangel svarade: jag har varit hos grefve Magnus på Ekolsund. Kristina frågade: hvad hade ni der att göra? Wrangel svarade: jag gjorde honom ett besök, likasom många andra af hofvet, och deribland också hertig Adolf Johan. Drottningen sade: hertig Adolf Johan är grefvens svåger och dessutom en yngling, som kunde fara dit för att äta syltsaker hos sin syster. Men ni, som har så hög plats i mitt hof, ni hade aldrig bort tillåta eder besöka den, som ni visste vara min fiende. Dock för denna gång förlåter jag eder; hvarpå hon räckte honom handen att kyssa. Försoningen tyckes likväl icke hafva varit serdeles upprigtig. Kort tid derefter bad Wrangel om afväntningsbref på några gods, hvilka den barnlöse Johan Oxenstierna hade i förläning. Kristina, som man tror, af harm öfver besöket på Ekolsund, icke blott afslog hans begäran, utan till och med yppade densamma för Johan Oxenstierna och erbjöd denne att sjelf få föreslå sin blifvande efterträdare i förläningen. Oviljan ökades ömsesidigt. Kristina ville behålla Wrangels syster vid hofvet; Wrangel ville taga henne derifrån. Det gick slutligen så långt, att Wrangel sjelf drog sig undan till landet. Första orsaken till hela denna spänning ansågs vara besöket på Ekolsund. — Äfven på andra sätt sökte Kristina att förtreta eller skada den fallne gunstlingen. Steinberg och Schlippenbach hade vid detta tillfälle varit hans förnämsta motståndare. Kristina utnämnde den förste till grefve, och den andre inom fyra månaders tid först till friherre, sedermera till grefve. Ingendera hade någon serdeles förtjenst; man kunde derföre till deras brådstörtade befordran icke finna annat skäl än begäret att dermed såra grefve Magnus. När slutligen statens uttömda tillgångar nödgade till indragning af åtskilliga förläningar, i synnerhet för att sålunda erhålla länderier till Kristinas framtida underhåll, så anställdes denna räfst förnämligast på sådana egendomar, som voro gifna åt samma grefve Magnus. En mängd pommerska gods samt hela ön Ösel blefvo vid detta
