hela nätterna igenom. Dessemellan gaf hon sjelf baler, skådespel och värdskap; allt med stor förspillning af både mynt och möda. Ämnet och tiden för dessa nöjen väckte mången gång mycken ovilja. I ett skådespel uppträdde den onde anden i egen person; i ett annat fann man spår af sodomitiska seder; ett tredje uppfördes på sjelfva Långfredagsaftonen; allt till stor harm för de allvarsamma svenskarna. Än mera retades man af det förakt, som drottningen lät påskina mot fäderneslandet och mot allt hvad detsamma tillhörde. Hon försummade modersmålet; men vinnlade sig i stället om de främmande språken. Hon satte Scipio, Cyrus, Alexander och Cæsar högre än hjeltekonungen sin fader, likaså fransmannen Condé öfver svensken Torstenson. Man såg henne sista året nästan uteslutande sällskapa med utländningar, Pimentelli, Ulfeld, Radziejowsky, Steinberg, Dohna m. fl. Klas Tott var den enda svenske man, som fick deltaga i hennes förtroligaste krets. För det mesta höll sällskapet till ute på Jakobsdal för att vara fredadt från ansökningar och allvarsamma göromål. Kristina hade nämligen strängt förbjudit att derstädes med sådana hemsöka henne. Gamla Oxenstierna sade: jag törs icke dit för 10,000 riksdaler. Sönerna, yngre och djerfvare, vågade försöket; men kommo snästa tillbaka. Drottningen lefde nästan endast för samtal och nöjen. Ofta sent om nätterna, till och med midt i den kallare årstiden, företog hon än till fots, än åkande, långa så kallade lustfärder. Stockholmsboarna hörde med förvåning hennes vagn midt i vinternätterna rulla genom stadens öde och mörka gator[1]. Hon åker, skref holländaren, hela natten som en galning gata upp och gata ned. För att äfven i Stockholm så mycket möjligt skydda sig mot de besvärliga regeringsärenderna, införde Kristina åtskilliga förändringar. Förut stodo hennes likasom faderns och
förfädernas rum öppna nära nog för hvem som häldst. De
- ↑ De la Gard. Ekebl. bref.
