226
hade ej heller mer än en utgång, så att regenten var ofta likasom belägrad af sökande, utan möjlighet till undflykt. Vid pass år 1653 lät Kristina upphugga nya dörrar, anvisa nya förmak, antaga en mängd nya hofherrar, samt enligt fransyska och österrikiska hofvens sed införa stränga ordningar, hvarigenom tillträdet till hennes person betydligen försvårades. På slutet var det blott Pimentelli, Tott och Steinberg, som hade tillåtelse att oanmälda inträda i hennes inre rum.
Sista vintern tillbragtes på samma sätt, men i Uppsala; som det hette för att undvika pesten, hvilken under eftersommaren visat sig i Stockholm. Troligen var egentliga afsigten att undvika det missnöje, som i hufvudstaden mer och mer gjorde sig mot Kristinas och hennes styrelse gällande.
TRETTIEFÖRSTA KAPITLET.
DROTTNING KRISTINAS GUDSFRUKTAN.
I början af sin regering talade Kristina om Gud; längre fram om Försynen; sist deremot om Ödet. — Dessa tre ord och den ordning, hvari de följa hvarandra, framställa i korthet utvecklingen af hennes religiösa öfvertygelse. Den lemnar ett lärorikt profstycke på menniskoandens utbildning åt den sidan. Man skönjer tre serskilda utvecklingsgrader, visserligen i öfvergångarna mer eller mindre sammanflytande, dock alla med sin bestämdt olika färg. Vi skola närmare teckna hvar och en bland dem.
Efter båda sina föräldrar hade Kristina ärft anlaget eller åtminstone efterdömet af en oskrymtad och innerlig gudsfruktan, och hon leddes fortfarande på samma väg af sin fostermoder pfaltsgrefvinnan Katrina, af sin lärare
