första alldeles, och äfven till hvarje ond afsigt mot drottningen; men trodde, att hon som qvinna, icke hade full majestätsrätt, och att, om konung funnes i landet, skulle Presbeckius snart erhålla befordran. För öfrigt hade han om Gog, Magog och Azot skrifvit mycket, som han nu icke kunde förklara; men erkände, att han varit i djefvulens klor; bad nu endast om en snar död; o. s. v. Man sökte skrämma honom med hotelse om sträckbänk; men fick dock samma slags svar. Det sågs klart, att den olycklige var fullkomligt rubbad till sinnet och hans gerning utan plan, utan medvetare. För att undvika vidare olyckor skulle han derföre som dåre instängas. Man talte först om Kajaneborg och Nyslott; men skickade honom dock slutligea till fäderneorten, der han på Westerås slott insattes och lefde åtminstone till 1650[1].
År 1648 om våren led Kristina återigen af en svår sjukdom; men tillfrisknade. I slutet af Juli samma år, när enkedrottningen återvände till Sverge, ämnade Kristina möta henne i Dalarön, och anträdde resan dit på en galliot. Första dagen måste hon för motvind stanna vid en obebyggd strand och der tillbringa natten under bar himmel. Andra dagen fortfor motvinden så ihärdigt, att, fastän årorna anlitades, mägtade man icke hinna till Dalarön. På eftermiddagen ökades vinden till fullkomlig storm, så att fartyget icke ens kunde lägga till, utan drottningen måste låta sätta sig i land, icke utan fara. Äfven denna natt nödgades hon tillbringa under bar himmel. Tredje dagen blef gynnsammare, och redan klockan sju om morgonen anlände fartyget till Dalarön.
År 1650 om våren blef drottningen angripen af en långvarig och illa artad frossa, så att man en tid var allvarsamt oroad för utgången.
- ↑ Rådsprot. d. 15 Apr. 1643; d. 25 Juni, d. 21, 22, 26 Juli, d. 2 Aug. 1647; d. 15 Apr., 26 Oct. 1648 — Riksark. prot. vid förhöret med Presbeckius; ett bref från densamme till regeringen öfver hans underhåll i Westerås åren 1649 och 1650.
