OM DROTTNING KRISTINA.
FÖRSTA KAPITLET.
KRISTINAS BARNDOM.
Konung Gustaf Adolf och hans gemål erhöllo i början af sitt äktenskap tvänne döttrar efter hvarandra. Den första, född 1621, dog genast; den andra, född 1623, döptes till Kristina, men afled, innan hon fyllt sitt första år. Sommaren 1626 väntades åter en arfvinge, och båda föräldrarna önskade sig lifligt en son. Stjerntydarnes spådom instämde häri. De förutsade vidare, att barnet, om det öfverlefde 24 timmar, skulle blifva en märkvärdig person; men att vid dess födelse måste antingen det sjelft, eller någon af dess föräldrar tillsätta lifvet. Den 8 December 1626 föddes barnet. Det hade mörk hy och skrek högt och med grof stämma. Man tog för afgjordt, att det var en gosse och sade så åt föräldrarna. Dessa gladdes, och med dem hela hofvet. Så mycket större blef ledsnaden öfver misstaget, och ingen ville gifva konungen det obehagliga återbudet. Slutligen måste pfaltsgrefvinnan Katrina deran. Gustaf Adolf tog saken lugnt, omfamnade och kysste sin späda dotter och sade: låtom oss tacka Gud, min syster! Jag hoppas, att denna flicka skall blifva lika så god som en gosse. Pfaltsgrefvinnan yttrade några ord om konungens ungdom, om hans sannolika förhoppning att än få flere
