Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 1.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

54

Han sökte bibehålla Oxenstiernas personliga välvilja, så af öfvertygelse som beräkning. Han klagade öfver svårigheten att underhandla i Sverge; ty man fick ej uteslutande hålla sig till hvarken drottningen eller Oxenstierna, af fruktan att stöta den försummade; och man fick ej heller för någondera visa denna sin dubbla fruktan. Likväl förekommer ett märkeligt undantag från detta sista förhållande, nämligen ett exempel på, att Kristina vid något tillfälle biföll ett Chanuts förslag, men också på samma gång hans bön att få vända sig till rikskansleren med samma förslag och att dervid få dölja, att drottningen redan bifallit saken, på det ej rikskansleren skulle anse sig förbigången. Den sluge Mazarin hade också uttryckligen befallt fransmannen att uppföra sig med all grannlagenhet mot rikskansleren, fästän denne för tillfället var i onåd.



TIONDE KAPITLET.
OM MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE.

Jakob De la Gardie och Ebba Brahe hade tillsammans fjorton barn. De trenne äldsta dogo vid späd ålder. Den fjerde i ordningen var den sedermera ryktbare Magnus Gabriel De la Gardie, född i Revel den 15 October 1622. Första undervisningen erhöll han i föräldrarnas hus och var nog lycklig att till lärare bekomma en så utmärkt personlighet som Mylonius, sedermera känd under namnet Biörenklou. Med lätt fattning gjorde unga De la Gardie snabba framsteg och höll redan vid tolf års ålder inför rikets församlade ständer ett latinskt tal öfver Gustaf Adolfs död. Om ock Mylonius hade mesta förtjensten deraf, så bevisade dock försöket de goda tankar, man hade om