utdelade drottningens nådebetygelser. Den utlefvade faderns grefskap, Leckö, hvilket snart skulle tillfalla grefve Magnus, förökades med Lidköpings stad och Kinnefjerdings härad. — I December fick han bekräftelse på båda amten Poel och Neukloster bredvid Wismar.
År 1652 i Januari blef han med fleres förbigående ordförande rikskammarråd eller president i kammarkollegium; i Mars lagman öfver Westergötland och Dal, hvarjemnte han fick bekräftelse på liffländska godsen Fellin, Tarvest och Helmet, som varit förlänade åt fadern. I Februari fick han en tomt på Blasieholmen, och i Mars en på Södermalm. I Maj fick han Räfsnäs kungsgård i Södermanland och några hemman i Österbotten; i Oktober likaledes några gårdar i Nerike. Nyårsafton blef han utnämnd till verklig riksskattmästare. I Juni samma år hade den döende fadern i förläning fått Pedersöre socken, bestående af 186 hela hemman.
År 1653 fick grefve Magnus kyrkotionden af Ilmola socken i Finnland; ytterligare 60 hela hemman i Medelpad och Westerbotten, laxfisket i Umeå och laxskatten af 20 hemman. Som grefven hade i förläning åtskilliga gods i Halland, hvika han nu måste för något annat kronans ändamål afstå, erhöll han i deras ställe det nya De la Gardiska palatset, som drottningen nyss förut af fadern inköpt och betalt med 70,000 riksdaler. Kristina lät genom ett öppet bref förklara alla räkningar mellan kronan och arfvingarna efter gamla Jakob De la Gardie afslutade. Detta år lärer grefve Magnus hafva på drottningens önskan skänkt henne Jakobsdal till lustställe[1]. Han fick tillbaka 30,000 riksdaler och ett amt i Pommern.
Man beräknade att grefve Magnus vid denna tiden hade endast af sina jordagods en årlig inkomst af 80,000 riksdaler.
Många trodde, att orsaken till denna utomordentliga frikostighet var en oloflig kärleksförbindelse mellan
- ↑ De la Gard. Ekeblads bref. T. 1 d. 16 Febr. 1653.
