62
drottningen och den unga grefven. En mängd derhän syftande osanningar utspriddes, t. ex. att Kristina velat gifta sig med De la Gardie, men att rikskansleren afböjt det genom den i tysthet gifna underrättelsen, att grefve Magnus skulle vara Gustaf Adolfs son och således Kristinas halfbroder. Andra mente, att Kristinas egen stolthet och hennes ministrars råd hindrat äktenskapet; men att hon vid grefvens bröllop med Maria Eufrosina just vid brudstolen sagt åt denna sednare: jag gifver dig här den, som jag icke sjelf får taga, hvilket egentligen är en förvrängning af de ord, hon yttrade till gref Magnus, och som syftade på hennes tillgifvenhet för bruden. Sägner af smutsig beskaffenhet hade äfven sin krets[1]. Alla dessa rykten äro likväl ogrundade, åtminstone högst osannolika. Det tyckes af många anledningar, som grefve Magnus redan från sitt adertonde år och sedermera allt framgent hyst en varm tillgifvenhet för unga pfaltsgrefvinnan Maria Eufrosina[2]. Redan 1643 eller vid sitt tjuguförsta år ammälde han sig som friare. Först i slutet af 1644 kom han till Kristinas hof, och redan några månader derefter eller den 16 Mars 1645[3] blef han högtidligt förlofvad med förstnämnde furstinna, föremålet för hans ungdomskärlek. Kristina sjelf tyckes ha bemedlat saken. De la Gardies förhållande till denna sednare visar också beundran, tillgifvenhet, undergifvenhet å hans, samt förtroende och välvilja å hennes sida. Af någon innerligare böjelse kan, utom en fransysk gissning, intet spår upptäckas. Också finner man, att grefve Magnus ofta och länge var borta från hofvet; t. ex. halfva året
- ↑ E. Benzelstierna berättar den sägen, att Kristina haft med M. G. De la Gardie tvänne döttrar, den äldre Maria, död gammal och ogift; den yngre Kristina, gift med en kapten och mor till en jungfru Stina, som 1740 var hos grefvinnan Lisa Oxenstierna. Se Nord. saml. Anecdota Benzeliana. Författaren har bland dessa anekdoter funnit flera misstag.
- ↑ Riksark. Förteckn. på Stegeb. ark. C. Gyllenhielm till Johan Kasimir.
- ↑ Rosenb. Oxenstiernska slägtboken.