Kristinas lynne låg mycken egenkärlek, hvarföre hon också ogerna tålde motsägelser. Sådana förekommo dock inom rådet, och det kanske ofta nog. Det hände, att Axel Oxenstierna och hans parti yttrade sig öppet mot åtskilliga hennes förslag. Dessa herrar hade under förmyndare-styrelsen oförfärade satt sig mot stånds- och ämbetsbröders försök att plundra rikets tillgångar; de kunde ej heller nu stillatigande åse den ohejdade misshushållning, hvarmed drottningen förspillde statens medel, ej heller hennes eftergifvenhet för gunstlingar, ej heller åtskilliga andra hennes obetänkta regeringsåtgerder. Deras anmärkningar väckte ovilja, stundom häftiga tvister. Drottningen gjorde vanligtvis sin vilja gällande, dels genom infall och magtspråk, dels genom yngre, af henne utnämnde riksråd. Snart ledsnade hon dock vid dessa obehagliga uppträden, likasom i allmänhet vid de hvardagliga regeringsbestyren. Redan 1647 och sedermera allt framgent uteblef hon mer och mer från rådets sammanträden, der för öfrigt nästan endast de löpande målen för dagen, och i synnerhet rättegångsärender föredrogos, vanligtvis under ledning af någon bland hennes anhängare. Deremot företog hon sig att med rådets förbigående afhandla alla vigtiga ärender uti sina enskilda rum och tillsammans med de herrar, hon dertill sjelf inbjudit; i början vanligtvis Magnus Gabriel De la Gardie, Torstenson, Bengt Skytte, Herman Fleming, Salvius, Wasaborg, m. fl.; i sednare tider äfven Axel och Erik Oxenstierna. Ett sådant öfverläggningssätt var i sig sjelft olagligt samt innebar en förolämpning mot de förbigångna, ja mot hela riksrådet. Dessa herrars stolthet retades också af Kristinas sjelfrådiga uppförande och magtspråk, likasom deras fosterlandskärlek sårades, då hon vid fredsunderhandlingarna och sedermera uti sin hushållning oförsigtigt och ändamålslöst förstörde de gynnande utsigter, de rika inkomster, som de sjelfva under förmyndarestyrelsen åt Sverge förvärfvat. Härtill kom hos oxenstiernska partiet harmen att se sig åsidosatt, under det regeringen lemnades åt oerfarna gunstlingar och åt Oxenstiernornas
