öfver det i följe deraf fortfarande kriget så misslynt, att ett uppror var nära att utbrista. Ändtligen ingick man stillestånd, hvarunder dock svenska tropparna skulle af staden bekomma inqvartering och underhåll. Snart följde fullkomlig fred och det på följande villkor: 1:o Frågan, huruvida Bremen vore medelbar eller omedelbar stad, uppsköts. 2:o Med detta förbehåll skulle borgerskapet aflägga till Sverge samma trohetsed, som förut till sina erkebiskopar. 3:o Burg, Lehe och andra omtvistade orter lemnades åt Sverge, och derjemnte 15,000 riksdaler till soldaternas aflöning. 4:o Sverge fick utnämna och hafva en i Bremen varande stadsfogde, hvilken der i vissa fall egde domsrätt.
I början af December 1654 anlände Königsmark och Rosenhane med troppar och lysande sällskap till Bremen. Magistraten och de förnämsta köpmännerna mötte en half mil utanför vallarna under kanonsalvor och granna tal. Från tullen ända till de svenska herrarnas boning stodo icke blott stadens knektar utan ock dess borgare i gevär. Domherrarna dels rymde, dels sökte genom afbön blidka segrarna; men alla deras gods indrogos. Königsmarck och Rosenhane blefvo af det ödmjukade borgerskapet emottagna med dyrbara pokaler till vängåfvor och firade med det ena gästabudet efter det andra. Några dagar efter intåget aflade staden sin ofvannämnde trohetsed mot Sverge och dess krona.
För öfrigt märktes äfven bland landtfolket missnöje mot svenska styrelsen; ty vid en år 1654 hållen landtdag reste ständerna med oförrättade ärender hem; antingen de voro dertill lockade af Sverges fiender, eller drifna af några den svenska regeringens allt för stora fordringar.
